Tar fram kameran ur min väska, laddar ner ny firmware som jag uppdaterar min kamera med. Det är buggfixar. Men uppdateringar är väl bra antar jag. Skummade också igenom fruktföretagets event igår och det var väl egentligen inga nyheter alls. Allt var egentligen bara uppdateringar av klocka och telefoner. Finputs. De nya modellerna är alltså ungefär som de förra, fast lite snabbare och bättre.
Jag har laddat batteri, pillat med inställningar, uppdaterat firmware, laddat hem en app, satt dit en rem och upptäckt att jag måste köpa ett nytt minneskort. Sen knäppte jag en bild på min gardin i köksfönstret och att använda kameran känns alltså precis som det ska. Å ena sidan är allt alltså lite som vanligt, men samtidigt är det en rejäl uppgradering från både min stora klump och den gamla som försvann – trots att modellen egentligen har ett par år på nacken.
Som jag har saknat och hoppsan vad glad jag är nu att jag återigen har en ny version av min gamla favorit- och älsklingskamera. Jag menar, kolla bara så fin den är. Det blir den tredje versionen av just X100-serien som jag har i min ägo.
Dagen i övrigt då? Jo tack, den har varit helt okej. Jobbet har jobbats, lunchen ätits och saker har gjorts. En dag sådär som arbetsdagar brukar vara.
Nu ska jag pilla på min nya kamera.
Kan man gå och lägga sig redan vid halv nio? Näe va? Istället sitter jag framför datorn och dumglor youtubeklipp och försöker återuppväcka känslorna för min gamla X-Pro2. Den är sju år gammal nu men fortfarande lika bra.
Men jag börjar faktiskt gilla den igen*. Speciellt med det nya objektivet. Plötsligt känns den nästan som ett alternativ till min förlorade favorit. Hmm … nästan. Den andra liksom uppmanade till användning på ett sätt som är svårt att förklara. Men den ville användas. Jag ville ha den i handen. Jag får helt enkelt inte samma känsla med den här.
Kanske blir det så att jag köper en ny någon gång i framtiden, men jag försöker hålla mig (nya X100-modeller går ju ändå inte att få tag på för tillfället) och återupptäcker den här tills vidare. Det är ju ändå en superbra kamera.
∗ Nu har jag ju aldrig ogillat kameran, tvärtom. Men den har varit en annan typ av kamera än den där bära-med-sig-varje-dag-varianten som den andra var.
Det blev en lång förstadag på nya jobbet. Mest för att jag följde med min kollega ner till huvudkontoret i Skåne för att hälsa på nya jobbet och en del kollegor. En dator fick jag också som jag började logga in och ladda ner saker och program till. Mjukstart kanske man kan kalla det, för det är ungefär det jag gjort idag … sagt hej och suttit i en bil fram och tillbaka.
När jag kom hem hämtade jag ut ett paket. Det där objektivet jag beställde häromdagen. Det är jättelitet, men det gör också att min ”stora” kamera blir smidigare att bära med sig. I storlek är den nu nästan som den gamla, så jag hoppas att känslan den gamla kunde framkalla i fotosammanhang även kan fungera med den här kombinationen.
Sen blev det kväll, för jag kände mig mör i skallen.
Först jobb. En helt vanlig torsdag på kontoret. Sen hemåt. På vägen råkade jag stanna vid en affär. Det jag egentligen tittade på köpte jag inte, men istället råkade en ny pryl följa med hem. Vet inte riktigt varför, men jag fick för mig att jag ville ha en liten högtalare på köksbänken. En rund liten boll från det där fruktföretaget.
Onödigt kanske, men den synkar fint med mina andra prylar.
Jag köpte mig en för tidig julklapp. Eller så blev det en liten tröstpresent i min ynklighet nu när jag är krasslig. Mina gamla smålurar börjar bli lätt trötta, så det blev ett par nya Pro. Erbjudande under ”Black friday” gjorde att jag fick ett presentkort på köpet, så det spenderade jag på en laddplatta.
En ny arbetsvecka kickade in och det betydde möten, genomgång av projekt och annat måndagsaktigt. Det var också en intervju med någon som kanske kan vara intressant att börja jobba hos oss. Fast nere i Växjö.
Sen när jag kom hem svängde jag förbi paketutlämningsstället. Jag ”råkade” beställa en ny telefon förra veckan och idag trillade den ner i min hand. Blank, fin och sprillans färsk från det där fruktföretaget. Rymdsvart, modell stor och proffsig. För jag vill ju ha den bästa modellen. Såklart.
Nyhetskänslan däremot är väl kanske inte så stor längre jämfört med förr. Det är en lur. Typ ungefär som förut, fast nyare, snabbare och bättre.
Jag jobbade. Sen när jag kom hem åkte jag bort till mitt lokala utlämningsställe och hämtade paket. För när det gamla blir gammalt skaffar man nytt som är nytt. För att ha som komplement i hemmet och kunna ta med om jag åker bort. Det blev den nya minin. Mindre och lättare än den gamla, men med en skärm som nästan är lika stor (nåja, nästan i alla fall).
Eftersom jag blir lite sugen på att spela spel ibland, så köpte jag mig ett Playstation idag. Det blev den gamla 4:an – eftersom jag inte tycker det är värt att slänga ut typ det dubbla för nya 5:an. Tre små spel köpte jag också. Så nu kan jag sitta och försvinna in i låtsasvärldar en stund om det regnar.
Varför?
För att det är kul såklart.
Eftersom jag är en tvättäkta penna- och papperstönt så råkade jag beställa en anteckningsbok förra helgen. En specialare. En bok med blanka sidor. Skinnomslag och med japanskt specialpapper som är särskilt bra ihop med min reservoarpenna.
Nördigt värre alltså.
Jag har letat efter en bra anteckningsbok med just det där japanska pappret, men de är tydligen inte helt enkla att få tag i. Eftertraktade och oftast slutsålda. För ett tag sedan beställde jag till och med ett paket med lösa blad. Bara för att testa. Självklart blev jag helsåld. Men så, en liten firma i Turkiet som handsyr böckerna och fyller dom fulla med blad efter blad. Fin är den och något mindre och lättare än min stora tjocka klump. Men ändå lika mycket papper – eftersom det nästan är lika tunnt som pappret i en bibel.
Mycket anteckningar, kludder och annat trams kommer det att bli som den ska den fyllas med. Jag lägger genast den andra åt sidan.
I paketet fick jag också en liten påse med små presenter – eller vad man nu ska kalla det. En tepåse (!), turkiskt snabbkaffe och en liten Nazar — en lyckoamulett som ska skydda mig mot ”det onda ögat” … och det är ju bra.
Jag tyckte att jag behövde en kaskelotval i mitt hem. Mest för att jag råkade snubbla över den i en butik på nätet och efter att inte beställt den under en ganska lång tid så slog jag till för en vecka sedan. För jag tyckte att den var charmig på något vis och jag ville ha den.
Eftersom min bror fyllde år tidigare i veckan fick han en liknande figur av mig i present. Fast en stor haj istället. Det är ju bra att han får ha en sån hemma. För hajar är coola. Sen fyller pappa år också och även om det inte är förrän i veckan som kommer, så blev det idag lunch och tårtafika hemma hos föräldrarna. Pappa fick också en present. Ett planteringskit, så att han kan skörda t.ex körsbärstomater senare sen i sommar.
Sen gick jag hem.