Prylar

Det där att drömma så att man vaknar och sen vara förvirrad

Det här hur jag vaknade i natt. Jag åkte på stryk. Sekunden innan jag fick en smäll och jag kände hur pulsen stegrades. Jag såg hur knytnäven flög emot mig. Så jag vaknade med ett ryck och var helt uppe i varv. Klockan var bara typ halv ett och det var ett vansinnigt obehagligt sätt att vakna på.

Efteråt var det väldigt svårt att somna om. Men jag gjorde det efter en stund.

Sen rullade dagen på. Då och då känner jag mig hopplöst förvirrad och vilsen. Jag antar att det är en del av att försöka hitta lösningar på frågeställningar. På jobbet skapar vi appar där vi försöker guida och styra användarna. Men ibland är det klurigt att få dem att förstå och göra som vi vill. En app som egentligen är väldigt enkel kan i vissa ytterlighetsfall bli hur krånglig som helst … om man vill.

Nu ska jag kolla på Apples event.
 


 
Edit: Jag hade fruktföretagets presentation på i bakgrunden, lyssnade och kollade samtidigt som jag satt med min dator i knät. Intresset är numera ganska svalt. Jag ser inte nyheterna och innovationerna, det känns mest som helt vanliga och förväntade (och inte speciellt intressanta) uppdateringar av samma gamla grejer som det varit de senaste åren. Helt klart bra produkter, men inget nytt och spännande. Ha-begäret som förr kunde infinna sig är sedan länge försvunnet. Tack och lov för det.

En ny dator till det lilla hemmet

Så plingade det till i telefonen när budfirman lämnat paket till det lokala utlämningsstället. Så nu har jag blivit med en ny dator. Äntligen. Och det känns ju bra eftersom jag varit lite digitalt handikappad den senaste veckan. Inte för att jag inte haft tillgång till internet och dator, utan för att jag suttit med en dator som inte riktigt varit min … eller … jo, för även om min jobbdator är ”min”, så är det min jobbdator och jag vill hålla den separerad från min privata användning.

På kvällen, efter jobb och allt de där, landade jag på nya ”Banco” och deras invigningskväll (eftersom gamla Köket blivit med ny profil och stil). Och det är ju trevligt att vara med på.

Paket ett av två var i alla fall snabbt

Det är ju bra att det jag behöver minst är det som kommer först av det jag klickade hem häromdagen när jag beställde min nya dator. Men en SD-kortsläsare och en USB till USB-C-adapter är bra att ha — om jag hade haft en dator. Men den har i alla fall lämnat fabriken nu.

Det där att köpa nya prylar

I över ett år har jag funderat på om det är dags att köpa en ny dator, men inte riktigt kunnat motivera det eftersom den som stått på bordet/i mitt knä fungerat så bra.

Nu behöver jag inte fundera längre.

Efter att ha varit på dygnet runt i sju år så gav den igår kväll upp, tröttnade och dog. Efter flera timmars försök att lösa vad som i slutändan visade sig olösbart (för mig) så gav jag också upp … och jag antar att det nu bara är att beställa en ny.

Vadå, en fin present till mig själv?! Självklart ska jag ha det!

Jag har saknat min gamla X100S sedan jag sålde den för två och ett halvt år sedan och den senaste tiden har ha-begäret efter en ny växt till sig. Så det är klart som f-n att jag var tvungen att köpa en.

Idag har jag alltså fått hem och packat upp en X100F och den är ny, fin och blank och batteriet ligger på laddning. Lite mindre och något lättare än min andra fina kamera (X-Pro2), men typ lika bra. Det kanske är därför den kallas för mini-version av den andra.

Oldies but goldies

Jag kollade igenom lite gamla bilder – för att se hur min gamla kamera levererade när det begav sig. Och det gjorde den ju. Som f-n. Som till exepel landskapet vid Bacunayagua på Kuba 2014. Det är något med bilden som tilltalar mig. Den där lille kameran gjorde bilderna bättre på något sätt. Trots att jag bara ”sköt från höften”. Men också för att den faktiskt gjorde det roligare att fota.

F-n. Jag kanske måste ändå.

Bra, jobba på … vi ses på måndag

Jag har fått ett fullständigt onödigt och ganska dumt ha-begär efter den senaste versionen av den där fina kameran som jag hade förut. Jag saknar den nämligen. Enkelheten i det fasta formatet och framförallt smidigheten i att den är mindre än min systemkamera. Det är vansinne och jag kan inte motivera ett sånt köp. Den är lite för dyr för att … eller … fast inte … men jag vill.

Aaargh.

Så jag pillar med min vanliga kamera istället. Idag åkte den upp på kontoret när jag skulle hem. Två av mina jobbarkompisar stod där och pratade om … kod förmodligen. Själv åkte jag hem till helg.

Det där med att få ljud i öronen

En ganska vanlig dag. Det var en morgon och sen var det jobb, lunch, jobb och helt plötsligt hade dagen försvunnit och det närmade sig kväll. Så jag åkte från kontoret och då när jag kom hem till byn så fanns det en present som väntade på mig. Små trådlösa hörlurar och det var ju väldigt trevligt.

En onödig och ganska dyr önskelista

Va fan, att saker man vill ha ska vara så sablars dyra hela tiden. Den ständigt föränderliga önskelistan består för närvarande av ett klumpigt makroobjektiv till min kamera (till det fina priset av ungefär 13.000 kronor). En liten sidokamera – eftersom jag saknar min gamla X100S vill jag skaffa en ny likadan, fast den senaste modellen (till det fina priset av ungefär 13.400 kronor) och så förstås en ny MBP (till det fina lilla priset av 26.000 kronor).

Nåja drömma kan man ju göra och det är ju fredag i alla fall och det är ju trevligt.

En ny jobbväska mitt i semestern

Man åker på roadtrip och man strosar omkring där i staden vid Vätterns södra spets och plötsligt börjar man mitt i semestern tänka på jobb – för att jag råkade hitta en bra väska som skulle passa bra att kånka fram och tillbaka till jobbet. Där både laptop, anteckningsbok och kameran får plats.

Men den är fin och det var halva priset, så jag passade på.