Fredag igen och jag känner mig ännu lite bättre. Rosslingarna och hostan hänger kvar, men verkar lugna sig litegrann dag för dag. Det skulle vara väldigt skönt om de bara kunde försvinna helt och hållet.

Jobbet fortsatte hemma. Lunchen åts nere på krogen (kycklingfajita med salsa och crème fraîche) och det smakade helt okej. Sen tillbaka för ”sista rycket” innan helgen … och den blir lugn och stilla eftersom jag fortfarande känner mig matt.

Bilden: Från sommarens besök i Lissabon.

Jag mår bättre, men är fortfarande hängig och hostig. Det var ett jäkla ihärdigt virus som knockade mig den här gången. Fy för f-n. I natt fick jag i alla fall sova en full natt för första gången på en (typ) vecka och det gjorde mig väl.

Jag smög igång och jobbade hemma vid köksbordet. Lite på halvfart. Såsig i skallen är en underdrift och energin finns inte alls. Nåja, det går åt rätt håll verkar det som (peppar peppar). Sen blev det en promenad också. I slow motion, eftersom så fort andningen går fortare än försiktigt så blir det hostattack. Det är vansinnigt irriterande.

Dag fyra och det är nog ett halvt snäpp bättre idag. Jag är fortfarande helt jäkla sänkt och jag hatar det här. Jag vill bli frisk. Nu. Sömnen är fortfarande ett problem eftersom jag inte får någon. Det hostas, rosslas och lederna ömmar och varje gång jag lyckats slappna av och är på gång att somna så kommer hostan och så börjar insomningsprocessen om. Om jag väl lyckats slumra in vaknar jag istället en kort stund senare av en sjöblöt säng eftersom febern verkar åka upp och ner som en jäkla studsboll.

Men solsken ute, så jag gick ut på en liten promenad. Med betoning på liten. Bara att göra mig i ordning för att gå ut gjorde mig lätt utmattad. Men jag kände mig tvungen, för efter att ha legat ner de här dagarna har jag fått ont i både ben och kropp. Lite luft och solsken är bra tänker jag.

Sen kom jag hem till hostattacker eftersom den friska höstluften ute tydligen störde mina luftvägar. Suck.

Den här veckan blev ju eländig. Det har varit hög feber, jättedålig sömn på grund av en väldigt jobbig hosta och rosslande luftvägar. I natt fick jag i alla fall sova en liten stund, men vaknade flera gånger sjöblöt. Ungefär som att någon hällt en hink vatten över mig.

Jag vet inte om det var den värsta febern som lugnade ner sig, för jag mår fortfarande skit. Men man kan ju i alla fall hoppas på att det går åt rätt håll.

Ännu arbetsvecka till ända. Att det varit strålande sol utanför fönstret hela dagen gör det extra najs. Hemmajobb vid köksbordet blev det och lunchen lunchades med Olly. Möbel­firman ringde och berättade att stolarna jag köpte för ett par veckor sedan kommer att levereras nästa vecka. Sista timman innan helgen kickade in kan jag väl inte påstå att jag var jätteeffektiv, så jag packade ihop och flexade ut lite tidigare.

Sen cyklade jag bort till den stora mataffären, pantade pet-flaskor som svämmade över i skåpet och handlade saker som behövdes till kylskåpet … och en påse snacks till kvällen. Det var väldigt mycket kyligare än jag förväntade mig, så när jag kom hem igen frös jag ända in i märgen.

Bild från sommarens tripp till Lissabon.

Jag vaknade onödigt tidigt. Inte pigg, men ändå tillräckligt vaken. Så jag gick upp och var på kontoret tidigt. Vilket inte gjorde så mycket eftersom det var möte inbokat direkt på morgonen. Efter det en ganska vanlig förmiddag.

Idag blev det lunch med Robin. Det var länge sedan vi sågs, så det var kul. Sen tillbaka till kontoret och eftermiddagen fortsatte till sent eftersom kollegan i Skåne hade bokat in möte från fyra och det drog naturligtvis ut på tiden.

Det är också nu när hösten trillat in, när morgnarna är mörkare och kvällarna kommer tidigare, som man märker hur humöret liksom sjunker och blir mer dämpat. De kalla och mörka årstiderna är inte för mig och jag längtar redan nu till våren.

Ovanför syns södra delen av Vättern. Tagen från Ombergs hjässa.

F-n, vi närmar oss redan slutet på september. Tiden, som vanligt. Idag, också som vanligt, försvann dagen innan den ens knappt hunnit börja. Det var möten, prat och massor av saker som gjordes. Sen är det ju även lönedag idag och för en kort stund (innan alla räkningar är betalda) får man känna sig lite ”rik”. Det är ju trevligt.

Solskensfredag och det är ju förjäkla trevligt. Även om jag suttit inne vid köksbordet och jobbat hela dagen. Men fönstret bredvid och den soliga utsikten gjorde att att fredagen blev gladare och piggare. Även lunchen spenderades vid köksbordet med fryst färdigmat framför jobbdatorn. För att inte tappa fokus från det jag höll på med. Nåja. Så är det med det.

Men nu jäklar är det helg … och den ”firades in” med en liten AW med Olly i det fina och otippat sommarvarma solskenet på torget. Skål för det.

När dagen fortsatte gav jag mig ut i solskenet igen. Det fick bli en natursöndag. Först åkte jag till Kastad, men där var det ganska ospännande, så efter att ha gått ett varv uppe på kullen där så åkte jag till ”mitt ställe” och tog ett varv där istället och det var varmare än jag trodde. Nästan som sommar i solen.

Sen gick hjärnan igång med tankar. För eftersom gräset har vuxit sig högt, fick jag för mig att jag skulle bli attackerad av fästingar. Efter en stund tänkte jag bara ”fuck it” och traskade på. Sen fick jag gå igenom en flock med kor som stod på stigen och då fick jag för mig att de skulle trampa ihjäl mig. Men det gjorde de inte. De bara tittade lite och fortsatte att äta.

Sen åkte jag hem igen. Kollade noggrant efter fästingar på både kläder och mig innan det blev dags för en väldigt sen lunch (vilket är nu).

Det var in till jobbet som vanligt, fast lite långsammare. Högerfilen på E4:an norrut, vägen jag åker varje morgon, får nu ny asfalt. Äntligen. Jag har stört mig på den där högerfilen länge eftersom asfalten varit så jäkla grov och gjort körandet på den att det blivit väldigt bullrigt. Så jag hoppas att den nya som de lägger den här veckan är slät, fin och framförallt tyst.

Annars var dagen ganska exakt som måndagar brukar. Jobb. Möte. Jobb. Lunch. Mer jobb och ett annat möte och sen hem igen … och då handlade jag lite grejer sådär som man brukar.