Plötsligt (hösten kom) har det också blivit svalare. Jag tycker att förra veckans sköna väder var behagligare och idag hade jag lite för lite kläder på mig när jag gick till och från bilen. Det kanske är dags att plocka fram jackan. Jobbet flöt på bra och när det var klart för dagen åkte jag hem. Ganska exakt sådär som jag brukar göra.

Vissa dagar är helt enkelt inte lika bra som andra.
Som idag.

Dagarna går visst i ett rasande tempo. Från morgon till kväll. Poff, så är de förbi. Som idag ungefär. Det var möten, samtal och fixande med saker som görs. Sen blev det lunch och det var fler möten och mer fixande och sen åkte jag hemåt.

På motorvägen blev jag omkörd av en riktigt korkad tönt på motorcykel. En svagbegåvad dåre som trodde att han var cool.

Jag var på väg att köra om en lastbil. Med bara ett par meter kvar kom idioten på motorcykeln och körde om mig på min högra sida och med nöd och näppe klämde sig emellan mig och lastbilen. Min reaktion var naturligtvis att bromsa och blinka med lamporna (som för att säga ”idiotjävel”). Svaret från honom blev att han vred sig bakåt, gav mig fingret och gasade på som idiot igen. Sen gjorde han exakt samma sak igen med bilen framför och gav även denne fingret.

Tönt.

Morr … idag var det en sån dag. Det var (bland annat) ett ganska ostrukturerat möte med en ostrukturerad person i ett ostrukturerat projekt och istället för att fokusera på det som behövs, petades det i allt annat. När jag flera gånger påpekade ”vi måste fokusera på det här” mumlades det ”ja självklart” och sen fortsatte det att petas överallt utom just där det behövdes.

Det är väldigt tröttsamt.

Sommaren fortsätter även denna sköna söndag som började med sovmorgon, fikafrukost nere på kaféet och en stros längs sjön. Shorts, linneskjorta och 25° även idag. Sen fixade jag lunch av rester från igår och skjutsade Sebastian och hans dotter till tåget eftersom hans bil hade gått sönder.

Sovmorgon, frukost och en dusch. Sen blev det fika nedanför på uteserveringen med Frode och Stenis. Efter kaffet och kakan strosar vi ner till slottet för att kolla in konst­rundans samlingsutställning. Det är blandat högt och lågt – som vanligt – och vi strosar sen längs sjön, tittar in hos utställare och efter det måste jag gå hem och byta om för jag har alldeles för mycket kläder på mig och svetten rinner längs ryggen. Det är lite kvavt och plötsligt är det över 25° C i skuggan.

Jag går förbi en fotograf som ställer ut och känner att han kanske har inspirerats av några av mina bilder här i bloggen. Bland annat på den gamla eken och min serie på det fall­färdiga lilla rucklet. Men det gör ju ingenting, det är ju inte som att jag har ensamrätt på rucklet och trädet och hans bilder är fina.

Sen cyklar jag bort till den andra mataffären, handlar lite nödvändigheter och åker hem igen, fixar en wok-lunch och lyssnar på James Blakes nya album ”Playing robots into heaven” som släpptes igår. Det låter lovande.

Nu gjorde dagen sådär som dagar gör ibland. Flyger förbi snabbare än man hinner blinka. Det blev en fullmatad fredag där jag körde på i en rasande fart. Så pass att lunchen åts framför datorn där jobbet samtidigt rullade på. Det är tur man har lite nödmat (en fiskgratäng) i frysen som kunde micras. Eftermiddagen likadan och sen gick jag ut för att handla och då stötte jag på gubben Öhrman, så jag satte mig och tog en AW-öl med honom på torget och ute var det som sommar igen med varmt och skönt.

Sen gick jag hem igen.

Det är en skön morgon och hemmajobbarfredag (som numera har blivit standard). Dessutom med solsken utanför fönstret, vilket känns trevligt såhär på morgonkvisten. I bakgrunden låter det från tramsig morgonradio och kaffet smakar bra.

Go’morron!

Det var något med trafiken idag. Inget flow. Dårar överallt. Långasamma sniglar och idioter som uppenbarligen inte kan hantera trafik. Dålig helt enkelt. Kanske var det för att jag åkte tidigt och hamnade i den värsta rushen. ELler bara för att det var en sån dag.

Jag gillar’t inte.

Dagen gick snabbt. Jag var hårt fokuserad på sakerna jag gjorde och det flöt på så bra att jag hann med mycket mer än jag trott. Det är ju alltid något. Sen stoppade jag ner jobbet i min väska och gick. På asfalten låg en död banan som jag först nästan tyckte såg ut som en stor bajskorv innan jag såg vad det var.