Ännu en arbetsdag kom och gick och egentligen har jag inte något speciellt att säga om den. Vi hälsade några nya kollegor (som sitter på andra sidan jorden) välkomna. Det blir väl lite som ett test ett tag för att se om det är en bra lösning. Det blir säkert bra.

När jag kom hem till min lilla stad tvättade jag bilen och sen åkte jag hem till kväll och det fina vädret som sken på mig tidigare idag blev lite molnigare.

Dagen gick. Efter morgonen vaknade jag till slut till liv och fick upp farten. Sen köpte jag en otroligt torr och medioker lunch på det där Tokyo-stället vad det nu heter. Smaken var helt okej. Men … mäh. Sen fortsatte dagen tills jag åkte hem till min lilla stad.

Solen skiner. Det känns lite som sommar och det är f-n underbart och ovanför syns en Humla som sultar Maskros.

Fattar inte vad det är med vissa morgnar som bara är … fel. Idag var det väldigt mycket så. Jag vaknade alldeles för tidigt men var ändå alldeles för trött, trafiken flöt dåligt och dagen generellt (än så länge) känns helt jäkla svårstartad.

Hoppas den rättar till sig.

Som vanligt är det känslan av att helgen gick för fort när måndagen kom. Morgonen var som de är. Jag vaknade innan klockans larm och gick upp innan. Trimning av skallen och hakan, dusch och en skål flingor innan jag åkte. Gäspningar. Sen kontor och en ganska vanlig dag och plocksallad från mataffären till lunch.

Vardagen gör vissa dagar mer ospännande än vanligt och jag fick för mig att jag vill åka någonstans. Längtar tillbaka till semesters ledighet, där känslan är skön. Kollade efter flyg iväg på fredag, hem söndag och det är en tanke som inte kommer att bli av.

Inte nu i alla fall.

 
Bilden ovan är från Schiphol när jag passerade där i somras.

Sovmorgon. Kaffe på kafé och sen en stunds slöande innan jag drog ut i naturen för en liten promenad. Är det trollsländesäsong nu? För jag såg en miljard (typ) flygandes omrking därute på landet. Av Tåkerns berömda fågelliv såg jag däremot inget alls, men så gick jag också kanske vid lite fel tid på dagen för att se annat än en Hackspett och en Trana som flög iväg när jag klampade fram.

Det är så konstigt (och skönt), för jag har haft ont i axeln i lite drygt en månad. Jag har inte kunnat lyfta armen ordentligt och det har känts som att något legat fel därinne. Som att jag vill ”knäcka till den” men inte kunnat för den har varit så stum, öm och … konstig. Efter ett antal varv av att ha sökt runt på nätet har jag misstänkt att det kanske varit en nerv som kommit i kläm på något sätt. Men så plötsligt i förrgår, som genom att trycka på en knapp, när jag vaknade så kändes den nästan normal igen. Lite stum och stel, men det onda är nästan borta.

Gårdagens kväll var seg, så jag somnade redan vid tio. Så i morse vaknade jag typ som vanligt. Vardagsvanligt. Så det blev frukost redan vid sju-snåret och sedan kröp jag ner i sängen igen. För skönt ju. Sen blev det fika på solig uteservering och stros efter.

Blå himmel känns bra!

Senare, efter en liten lunch, tog jag på mig skorna och cyklade hem till mor och far en liten stund. Bara för att säga hej. På vägen hem efteråt mötte jag Öhrman och då blev det en Aperol i solen på torget innan jag landade hemma igen.

Förvirringen på jobbet fortsätter. Idag med diskussioner med en kollega i Skåne. Tankar och idéer om skisser som inte är klara förvirrar visningen. Ett löst diskussionsunderlag blir som en sanning och det ställer till det litegrann i tankevrksamheten både hos mig och kollegan när vi pratar om olika saker.

Sen kom jag hem till mig.

Jag upptäckte för ett tag sedan att sidfoten på den här gamla sidan på något konstigt sätt har försvunnit. Poff, upp i rök. Jag misstänker att det är någon uppdatering någonstans som gjort det, men nu vet jag inte hur jag ska få den att komma tillbaka.

 
Ovanför syns en brandpost (?) som jag såg i Humlebæk.

Dagen gick. Ganska ungefär som vanligt. På lunchen var jag i en affär och handlade mig ett nytt diskställ och efter det köpte jag lunch som jag åt upp. Sen gick dagen och jag kom hem, packade upp det nya stället, ställde det där det ska stå och tänkte ”hmm, det kanske var lite litet egentligen”. Men det struntar jag i nu.

 
På bilden ovan syns Ponte de D. Luís underifrån.