Jag bokade in mig själv i min kalender idag. I flera timmar. För att få lugn och ro för att fokusera på en grej jag behövde fokusera på. Det var bra gjort. För jag fick en hel del gjort tack vare det och egentligen borde jag göra det oftare.

Sen försvann tiden och då blev det dags att åka hem. Så jag gjorde det. Till min lilla stad där vid den stora sjön.

Man vaknar, det är en onsdag och man åker till jobbet och gör det man gör. Det är en solig men kall dag och när arbetsdagen är slut åker man hem till den lilla lyan och gör det man gör en onsdagskväll i oktober (ingenting speciellt).

Jag är frusen.

Det är inte konstigt att man blir lite seg och låg när det varit oändligt grått och tråkregnat mest hela dagen idag. Svårstartad morgon, seg förmiddag och trög eftermiddag. Sen åkte jag hem. Genom regn och rusk.

Här är en bild från häromkvällen. Då var det finare.

Segmåndag och hemma-vid-köksbordet-måndag. Vaktmästaren kom förbi och bytte ut min gamla dörrstopp som gav upp förra veckan (en sån där arm som håller fast dörren så att den inte blåser upp). Men jobbet jobbades. Det var vanliga måndagsmöten och isterbandslunch på stan. Sen när dagen tog slut hade jag tänkt att ta en promenad, men regnet regnade, så den blev väldigt kort.

Växlande regn- och gråväder gör att söndagen mestadels spenderas inomhus. Förutom den lilla naturpromenaden jag tog förut när solen tittade fram en stund. Där ute mötte jag ett äldre par som glatt berättade om och visade mig en Varfågel de hade span på i sin stora fågelskådarkikare. Själv hade jag lämnat min stora kamera hemma med tanke på det väldigt växlande vädret så jag såg mest ingenting speciellt.

Sen åkte jag hem till tvättstuga och söndagslättja.

Jag drog med mig min norske kompis, lämnade den lilla staden och åkte till grannhålan. Fika på café där bakverken fortfarande är i sån där jumbostorlek som var populärt för 20 år sedan. Grannstadens centrum (med väldigt många tomma lokaler) känns som att det är på väg att dö. Det är lite sorgligt att se.

Man jobbar och förmiddagen försvann så snabbt att jag glömde bort att äta lunch. Så den blev väldigt kort innan det blev dags att kasta sig in i möte direkt efter. Eftermiddagen försvann lika snabbt, men vid halv fyra där någonstans ungefär tappade jag farten. Så jag avslutade, packade ihop och lämnade kontoret en halvtimma senare.

Nu är det helg. Jäklar så skönt.

Segheten från igår hänger kvar. Som att jag är lite matt och med en känsla av … mäh. Jag skyller på den där vaccinsprutan. Eller att det bara är så väldigt mycket höst. Men jobbet jobbades, möten möttes och när dagen tog slut åkte jag hem till den lilla staden igen och nu ska jag äta kvällsmat.

Det kanske är lite av en inverterad placebo. För jag tänkte tanken ”tänk om jag blir sådär småhängig igen” efter att jag tog den i förmiddags (det blev jag efter den andra) för nu sitter jag här och känner mig lite … eller?

Äsch. Jag kanske bara är seg efter en dags arbete och gråväder ute.

”Äsch, det skadar väl inte att ta den där höstdosen”, tänkte jag för några veckor sedan när jag fick det där brevet om vaccin. Så jag bokade in en tid som var idag och cyklade bort till Vårdcentralen, fick ett snabbt litet stick i armen, väntade tio minuter och cyklade sen tillbaka och gick och käkade en Wallenbergare till lunch.