Pennomanin
Den gamla pennan som inte var dyr är mycket bättre än den dyra.
Pennan som jag köpte i mars i år, den dyra, är inte längre den penna som jag använder mig av. Jag försökte gilla den om och om igen men det slutade bara med att jag önskade att den var som min gamla trotjänare (som tyvärr gick sönder och som jag sen köpte en ny likadan) och som jag nu har gått tillbaka till nästan helt och hållet. Den ”gamla” slår den dyra med ljusår i bekvämlighet och skrivkänsla.
Nu börjar jakten på den perfekta reseroarpennan igen. På en ny, fin och bättre. Eller börjar och börjar förresten, den tog aldrig slut
Läs andra bloggar om penna, reservoarpenna, reseroirpenna, gilla, önska, trotjänare, bekvämlighet, skrivkänsla, jakt
0 kommentarer
Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.
I en värld där allt är datoriserat och folk drabbas av musarmar och sms-tummar kan man fortfarande rysa av välbehag när stålpennan raspar mot ett papper och man skriver ”på riktigt”.
Kul att det finns fler som gillar pennor. Började nästan känna mig udda…
Får man fråga vad du inte gillade med den som du köpte i mars? Jag tycker att det ser ut att vara en Pelikan Souverän i alla fall. Skulle vara roligt att höra vad skillnaden i upplevelsen mellan Parkern och Pelikanen var.
Parkern har ett skönare flyt när man skriver. Pelikanen känns aningen för lätt, stiftet lite för mjukt och bläcket flödade för mycket. Den hade helt enkelt inte ”den där” känslan som behövs för en riktigt bra penna. Min nya favorit är dock en Sailor. Den är helt fantastisk.
Sailor hade jag inte hört talas om innan jag såg den här. Är det den rhodiumpläterade Sapporon med musikspets du har? Skulle onekligen vara praktiskt med en smalare spets (jag använder en Parker med mediumspets) för filofaxen.
Japp, det är en Sailor Sapporo med en extrafin spets. Den är väldigt tunn. Jag gillar’n.