Trump och Kim Jong-Un gick in på ett hotell och kom ut med … ingenting

Jo’rå, det är en stor grej att den sittande amerikanske presidenten träffar Nord-Koreas ledare. Det är enormt. Oavsett vem som ”gick segrande” ur det här märkliga mötet (enligt experterna får man anse att det är Jong-Un) så är det en riktig fjäder i hatten för Trump att det blev av – och jag gillar det inte alls. Bara för att det är han. Jag gillar absolut ingenting hos den där uppblåste lurendrejaren och skitstöveln. Jag gillar inte Jong-Un heller. Men det är för att han är en ond diktator.

Diktatorer var förresten något som Trumps propagandakanal Fox News tydligen (och väldigt roligt) råkade kalla dem båda i någon nyhetssändning i söndags.

Jag undrar så om det där mötet innan hela delegationen satte sig. Fyrtio minuter på tu man hand. Vad pratade de om? Vad satt Trump och lovade? Och Jong-Un? Sen kom avtalet som signerades. Men det ska väl snarare ses som en avsiktsförklaring. Signeringen var bara för syns skull. Det var inget avtal. Det var en show.

Där kommer min nästa lilla fundering. Trumps namnteckning. Jag har sett den förut när han visat upp något han signerat. Normala människor skriver under med en ”vanlig” penna. Ofta i såna där officiella sammanhang brukar det vara en fin reservoarpenna. Trump däremot använder sig av vad som ser ut som en filtpenna med extratjock spets. Den färdiga signaturen ser ut som att den har blivit skriven med en fet spritpenna [se bild]. Hans skrikande behov av att synas gäller tydligen även i de minsta detaljerna, för signaturen är ungefär som Trump själv – överdrivet stor, pompös och vulgär.

Med tanke på Trumps svårigheter att hålla sig till sanningen får man nog ta allt han sagt om mötet idag med en väldigt stor nypa salt.
 

Photo Credit: Official White House Photo by Shealah Craighead.