128 meter över havet och 992 trappsteg för att komma ner (och upp igen)

Klockan var ställd och självklart vaknade jag en halvtimma innan den var tänkt att larma. Som alltid när jag sover borta, sover jag inte jättebra första natten. Ovanan vid säng, ljud och whatever. Så jag gjorde mig i ordning och gick ner till hotellets frukost. ”Mums”, tänkte jag. Tills jag mötte den. Det var f-n den tröttaste ursäkt till hotellfrukost jag sett. Tråkigt som tusan … och inte ens färskt bröd hade de lyckats duka upp med.

Sen gav jag mig iväg på äventyr. Dagens första mål var Møns Klint. Konstigt det där hur jag har en tendens att hitta saker som innefattar höga höjder när jag lider av panisk höjdskräck.
 
Trapporna vid Møns Klint | © Jan Andersson

Efter att ha parkerat bilen tog jag trappan ner till havet. Den sicksackade sig genom skog och ner längs branta stup. Sen stenstrand och vackert som tusan med de vita klipporna som stupar 128 meter rakt ner. Jag plockade även med mig ännu ett par stenar till min samling. Att gå upp de där 992 trappstegen igen efteråt var ju däremot ganska … suck, stånk, stön … ansträngande.

Jag råkade spela in ett litet klipp där nere också.
 

Skriv en kommentar, då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.