Efter frukosten så skulle jag bara lägga mig och vila en kort liten stund. Den lilla stunden blev till flera timmar och jag vaknade av Oscar som ringde och väckte mig. Fem minuter senare ringde det på dörren och Tove stod där och suckade över min lättja och ville låna mina Little Britain-DVDs.
När hon hade gått så gjorde mig i ordning och gick ut på stan … handlade två nya deos. Sen gick jag till Ister en stund och stod och pratade med Alex.

Lördag morgon och jag fick sova ut idag. Jag hade kommit ihåg att stänga av väckarklockan. Det var ingen telefon som ringde och inga hantverkare som väsnades. Det var tyst och lugnt.

Topas tycker jag är ett trevligt ord. Det ligger så bra i munnen. Synd att det ska vara upptaget av att vara en slags ädelsten. Annars hade man kunnat använda det som ett trivselord.
– Hade ni trevligt igår?
– Ja, det var helt topas!

Jag har funderat lite på mitt lite lätt absurda förhållande till senap (som jag nämnde nyligen). Flera gånger i veckan när jag går ner till Ica för att handla vadsomhelst måste jag passera deras senapshylla för att komma till kassan och det är så oerhört … irriterande. För oftast är det kö och då står man där. Fast. Bland alla senapsburkar. Undrar om de skulle tycka att jag var konstig om jag bad dem att flytta på senapen?

Undrar om det här är något som jag borde söka hjälp för?

Idag känns det nästan som höst.
Våren tog tydligen en liten paus.
Nåja, den kommer säkert snart tillbaka igen.

De har fått för sig att bloggen fyller tio år i år. Men det är ju inte riktigt sant. Tro’t eller ej, men grunden till det hela är faktiskt äldre än så. På den tiden var det nätdagböcker och det anses av många (de påpekar det också) att det var Justin Hall som var den som var först av alla och han började tydligen med sin ”web-based diary” redan 1994 (även om det första inlägget jag kunde hitta var från 1996).

Det har varit mycket skratt idag. Väldigt mycket skratt. Och det var jävligt befriande. Det känns som om det var länge sedan jag skrattade så mycket som jag har gjort idag. Hysteriskt. Jag satt framför skärmen på jobbet och skrattade så att tårarna rann ner som i stora pölar på kinderna. Mina kollegor undrade nyfiket vad som fick mig att brista ut i denna hysteri. Ibland är man bara så ohyggligt lättroad helt enkelt.

…och inte visste jag att Henrik Schyffert gått och blivit gubbe! Dock en ganska underhållande gubbe.

Då har jag suttit i 20 minuter hos tandläkaren och pinats. Det var en vanlig kontroll och som vanligt hittade de inga hål. Eller tandläkare förresten, det var det inte den här gången, det var en sköterska som kollade igenom min mun. Två röntgenplåtar togs, hon skrapade bort lite tandsten och putsade lite. Sen fick jag gå och betala 500 pengar. Och nu behöver jag inte gå dit igen förrän nästa ”årliga” kontroll om två år.