Jag var hemma hos min bror förut (eftersom han fyllde år i går). Smörgåstårta är inte något man äter direkt, men det gjorde vi idag och det var ju gott. Sen hade han köpt en fransk chokladtårta också. Det var mastigt. Efter det var jag både mätt och hade fått en sockerchock. Min sunda vecka bara försvann där på några timmar. En fin bordslampa, i borstat stål, fick han av mig i present.
Det är tydligen ingen som vill köpa mitt gamla PS2. Vill du?
Det är fortfarande till salu. Se annonsen här.
Efter jobbet gick jag hem till Titti och drack en kopp kaffe på hennes gård, i solen och det kändes nästan som sommar. När solen försvann bakom huset gick vi in till Valven och käkade och drack en öl. Det var stojigt där vi satt, så när vi var klara med maten och ölen gick vi till baren istället. Jag beställde en Hof och stod och småpratade lite med de andra runt omkring. Sen var klockan åtta, jag var trött och gick hem.
Satte mig framför datorn, och som vanligt skulle jag bara sitta en liten stund, men jag började städa i iTunes-biblioteket och sen blev jag visst sittandes hela kvällen. Skulle jag spela alla låtar skulle det ta 95 dagar, 7 timmar, 56 minuter och 52 sekunder.
Hurra, hurra, hurra, grattis till dig idag!
Idag fyller min snälla bror Kent år.
Jag skrev ju om snoozning igår. Att det är en dålig sak. Idag såg jag att det tydligen finns en klocka som förhoppningsvis får dig att sluta upp med dumheterna. Det är väckarklockan SnūzNLūz som på fiffigt sätt tvingar upp dig på första ringningen. Tydligen så kopplar den upp sig via WiFi till ditt bankkonto och donerar pengar till en välgörenhet du hatar. Ha ha ha … det är ju briljant!
En ny dagens låt, igen, för det är fredag och fredagar är najs som f-n. Solen skiner och allt känns fint. ”Friday I’m in love” med de gamla gubbarna i The Cure.
Den har blivit utsedd till världens bästa låt i hur många tidningar och listor som helst och visst f-n är den bra. Så bra att den för något (eller ett par) år sedan fick en egen dokumentär. David Bowies ”Life on Mars”.
Idag blir det ingen promenad. Jag ska vila mina ben och fötter … och mina ömma hälsenor. Det är ju jävligt märkligt att jag ska få ont sådär. Det måste väl ändå vara det ultimata beviset på hur massivt otränad jag är.
Nu ska här deklareras. Det är ett väldigt spännande liv jag lever.
När jag först vaknade i morse kände jag mig ganska pigg. Snoozning är ju otroligt skönt, men en ganska dum sak egentligen, för morgontrött som jag är, trots den initialt pigga känslan, så valde jag att snooza i morse och det förstörde piggheten som blev till en mer zombiefierad känsla av trötthet. Men det gör inte så mycket. Solen skiner och idag blir det ganska lugnt (?) med möte mer eller mindre hela dagen.
Är det här ännu en fråga som jag aldrig kommer att få svar på: När ska feminismen läggas ner och humanismen ta vid?