Jag sitter och dreglar som en Homer över iPhone igen och jag är så avundsjuk på de där på andra sidan Atlanten som kan sitta och pilla på sin nya fina manick idag.
Jag vaknade tidigt i morse, gick upp och öppnade fönstret, la mig igen och låg sen i två timmar och lyssnade på regnet som smattrade utanför. Ibland somnade jag litegrann. Men regnet väckte mig igen. Om och om igen.
Idag har jag haft fullt upp på jobbet. Men nu tänkte jag lämna allt och åka hem till byn. Fredag – en härlig dag!
Den där tidsloopen jag nämnde i morse har kommit och gått lite som den vill idag. Den här kvällen bara försvann. Som vanligt. Helt plötsligt är klockan halv elva … och jag som hade gissat på halv nio. Va f-n … jag har ju inte ens haft speciellt roligt. Då ska ju tiden gå sakta!
Jag går gatan fram här i byn och jag möter den där kvinnan som alltid hälsar på mig. Jag tror inte att hon vet vem jag är. Hur skulle hon kunna veta det. Jag vet ju inte vem hon är. Varför hälsar hon? Vad vill hon? Vad gör hon? Vem är hon? Hälsar hon på fler människor som hon inte känner? Är det hennes tics, att hälsa? Artig och trevlig som jag är hälsar jag tillbaka.
Andra bloggar om: Småstadsliv
– ”Men Solstollarna kanske var ironiska?”
– ”Nä, det fanns inte ironi på 80-talet.”
– ”Eh … nä, det kanske det inte gjorde.”
– ”Det var Killing-gänget som uppfann ironin.”
Andra bloggar om: Solstollarna
När jag är ensam hemma och behöver gå på toaletten så föredrar jag att göra det med öppen dörr, för då kan jag titta ut på väggen i hallen och det ger en känsla av rymd.
Hmm … är det här någon ny fascination för toalettbesök som jag har fått, det var ju inte länge sedan jag skrev ”Problemet med att bajsa på jobbet.”
Andra bloggar om: Bajs
Känslan när jag åker hem från jobbet på fredagen.
Känslan när jag åker hem från jobbet nästa fredag och det är semester.
Doften efter ett sommarregn.
Doften av nyklippt gräs.
Fem snoozningar blev det i morse. Ändå är jag på jobbet vid samma tid som vanligt … och det trots att jag körde på i samma tempo som jag brukar. Det känns lite som om jag hamnade i någon slags tidsloop.