Arkiv för juni 2009
Idag har jag inga ord
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.W. H. Auden
Det är begravning idag. Det känns inte bra.
Inte bra alls.
Losing sleep
Jag orkar inte skriva något idag, så det blir en liten sång istället; Richard Swifts fantastiska ”Losing sleep” från albumet The Novelist/Walking Without Effort.
Läs andra bloggar om blogga, skriva, orka, Richard Swift, Losing sleep
God morgon
Jag sov med fönstret öppet inatt – vilket inte händer i vanliga fall eftersom det är alldeles för mycket ljud och oväsen hemma i byn. Men efter att jag lagt mig ner igår kväll upptäckte jag (försent) att det var öppet och orkade helt enkelt inte att gå upp och stänga det. Det betydde däremot att jag vaknade av kråkors kraxande och fiskmåsars skränande alldeles för tidigt i morse.
Fast rallykidsen höll sig i alla fall lugna.
Läs andra bloggar om morgon, natt, sova, fönster, oväsen, Vadstena, kråkor, kraxa, fiskmåsar, skräna, rallykids
Vilodag … typ
En söndag i solen med fika och minigolf. Vi körde två varv, jag vann första rundan. Den andra gick käpprätt åt skogen. Sen tvättsöndag.
Tråkiga lördagssysslor
Jag gör saker som trots sin tråkighet måste göras. Diska till exempel. En ho som var full med glas och bestick är nu tom. Bänken är avtorkad, blank och ren.
Sen är det dags för dammsugaren att fyllas med råttor som smyger omkring i hörnen och under möbler. Kommer jag väl igång går det ju faktiskt ganska fort, men det gör det inte mindre tråkigt för det.
Nu efteråt, när allt är klart, känns det ganska bra.
Läs andra bloggar om tråkigt, lördag, sysslor, diska, glas, bestick, bänk, blank, ren, dammsuga, dammsugare, dammråttor
Vätternrundan … and shit
Gårdagens kväll spenderades i Öh’s trädgård där det grillades kôrv och kollades på dårar som cyklade runt Vättern (Hej Sofia!). Dårar tänkte säkert också cyklisterna när de såg oss stå där och fåna oss.
Läs andra bloggar om fredag, kväll, trädgård, grilla, korv, dårar, Vättern, Vätternrundan, cykla, cyklister, fån
Ålderstecken
Ålderstecknen kommer över mig med jämna mellanrum. Jag är ju ingen ungdom längre, men kroppens hår beter sig lite konstigt ju äldre jag blir. Ju mindre hår på huvudet jag får, desto mer verkar komma på andra delar av kroppen.
Först var det näshåren som började leva sitt egna lilla liv. Jag upptäckte något som kittlade mig på näsvingen och när jag kollade i spegeln var där ett litet hårstrå som inte funnits där förut. Sekunder senare, tårögd av intensivt obehag, var det borta. En procedur som numera får upprepas då och då.
Kråkfötter runt ögonen – check!
Gubbstön när jag reser mig ur en fåtölj – check!
Nu senast, ögonbrynen. Ett ögonbrynshår i varje ögonbryn har börjat växa helt vilt. Sticker ut, längre än de andra. Spretar lite och jag tar pincetten och rycker bort. Men så helt plötsligt är det tillbaka igen och jag rycker. Så rullar det på.
Undrar vad nästa steg i förfallet är?
Läs andra bloggar om ålderstecken, ungdom, kroppshår, hår, näshår, hårstrå, tårögd, procedur, gubbstön, kråkfötter, ögonbryn, spreta, förfall
Knark i godis?
Det är inte bara godiset i sig som är farligt, jag tror att de stoppar något slags beroendeframkallande gift (knark?) i det också. När jag öppnar en påse kan jag fantamej inte sluta förrän allt är slut och uppätet. Sen mår jag illa och känner mig lite äcklig.
Läs andra bloggar om godis, beroendeframkallande, gift, knark, påse, sluta, uppätet
Hur långt bort är ett moln?
Jag har ställt frågan förut, om hur långt bort ett moln är. Då menar jag molnen som till exempel syns precis ovanför horisonten i bilden. Egentligen ska man ju räkna in en hel del olika faktorer som hur högt jag står, landskapets beskaffenhet, molnens höjd och såna där saker … men det är inte så noga. Frågan om molnen har legat och gnagt i mig i flera år och nu vet jag. Typ.
De är runt tre mil bort. På en höft, sådär ungefär.
Läs andra bloggar om moln, avstånd, horisont, höjd, landskap, bild, på en höft, ungefär
Fyra år senare
Idag är det fyra år sedan min gode vän ”Kula” plötsligt gick bort och idag hade hans familj satt in en till-minne-av-annons. Jag skriver som jag skrev förra året; Det känns som om han är bortrest på obestämd tid … och jag väntar fortfarande på att han ska komma tillbaka.