Efter Ombergstrippen gick jag hem och tvättade. Sen hamnade jag i soffan tillsammans med filmen Moon. Alltså, du fattar inte hur bra jag är på lättja och det här har varit en extremt lättjefull helg. Men jag behövde väl uppenbarligen det.
Sen blev det ännu en film. Jag försökte i alla fall att titta på den gamla ”Gadjo Dilo” från 1997. Jag har aldrig sett den och den ska tydligen vara bra. Men textningen fungerade inte som den skulle och min franska och rumänska (om det nu är det de talar) finns inte.
Läs andra bloggar om soffa, lättja, lat, ligga, mysdress, tv, film, Gadjo dilo, 1997, text, textning, rumänska
Vi åkte iväg på en liten utflykt. Ner till Omberg. Natur och sånt där. Solsken. Sen när vi kom tillbaka till byn så tog vi oss en liten fika på Leksaksmuséet.
Tidig frukost. Slapparförmiddag. Fika med fina vänner. Strosa i solsken och höstkyla. Somna en stund i soffan. Äta sen lunch. Vila en gång till i soffan. Filmkväll (i soffan).
Ibland är det skönt att bara vara.
Läs andra bloggar om lördag, frukost, förmiddag, vänner, strosa, solsken, kallt, höst, somna, soffa, lunch, filmkväll
Jag tänkte på det där med svarta hål. Rymden och sånt. Universums skapelse och allt det där (vilket jag illustrarar med en gammal bild på en fullmåne). Min hjärna kokar över litegrann och jag känner att mitt förstånd är på gränsen. Igen.
Okej. Jag ska försöka förklara det här … vilket jag egentligen inte kan.
Universum skapades tydligen för ungefär 13,7 miljarder år sedan av en superjättestor smäll som brukar kallas för ”The Big Bang”. Innan smällen fanns ingenting. Vilket betyder verkligen ingenting och det är helt bananas och ofattbart. Tankarna svindlar när man tänker på det eftersom ingenting inte finns och allt som finns nu (och då) skapades i just det där ögonblicket.
Mmm, jo’rå.
Universum expanderar hela tiden. Från smällen då allt var mindre än ingenting till nu då det är allt och väldigt stort. Så stort att man inte kan förstå det.
I centrum av varje (?) galax finns det svarta hål och svarta hål, som de flesta vet, sväljer allt i sin väg. Enkelt förklarat (om jag nu förstått saken rätt) kan man likna ett svart hål vid en extremt kompakt planet (nåja) där gravitationen är så stark att inte ens ljuset klarar av att ta sig därifrån. Ju mer de svarta hålen äter upp, desto större blir de … och äter ännu mer av alla stjärnor och planeter … tills ingenting till slut kommer att finnas kvar.
Hmm.
Det här måste alltså betyda att de svarta hålen, när de till slut ätit upp allting, vuxit, slukat allt och varandra, bildat ett enda super-mega-stort svart hål som är hela universum.
Enligt en teori (och det mesta när det kommer till Universum är just bara teorier) så exploderar svarta hål när de ”mättats”. Det svarta hålets gravitation kollapsar, exploderar och slungar ut allt i rymden igen. Det blir som en big bang. Igen.
Men. Nu kommer jag till min fundering (och fråga).
Om nu hela universum till slut ätits upp av svarta hål som i sin tur äter upp varandra och bildar det där super-mega-stora svarta hålet och det till slut exploderar, börjar om, äts upp, exploderar … och har hållt på så – och fortsätter så i all evighet. Kan det inte vara så att det har pågått ett tag? Att det vi tror var Big Bang bara var ett super-mega-stort svart hål som exploderade? Glöm de där 13,7 miljarderna av år. Glöm den där första Big Bang:en. Det här är en loop som pågått i all evighet och kommer att pågå i all evighet. Det finns ingen början och det finns inget slut.
Kan det vara så. Eller? Har någon ett svar? Eller inte ett svar kanske eftersom det inte går att svara på. Men … äh, fattar du vad jag menar?
Citat från vem? Roseann Rogers på KBTU-TV (en liten lokal TV-station i Salt Lake City, Utah, USA) har sagt någonting om filmen som innehöll ordet ”magnifik”. Lika gärna som det faktiskt kan ha varit så att hon tyckte att filmen var ”magnifik” kan hon ha sagt något i stil med ”…den här filmen kunde ha varit magnifik, men den suger babianstjärt.”
Läs andra bloggar om film, tecken, lokal-tv, Salt Lake City, magnifik
Jag är på jobbet och gör saker (vilket jag ju i och för sig alltid är och gör). Fördelen med att ta kort på en hög med pepparkakor är att man kan äta upp dem efteråt.
Läs andra bloggar om snäll, pepparkaka, foto
Idag är det lite extra lattjolajban och roligt på jobbet eftersom vi har vunnit ett pris. Tillsammans med Östgöta Mjölk är vi ”Årets marknadsförare i Sverige”.
Jaha, så var jag på plats igen. Idag ska jag jobba … hmm … julkänsla … äh.
– Janne, du har inte bloggat idag.
– Nä, jag har inte hunnit.
– Okej, nu har jag bloggat.
– Va’ duktigt … på arbetstid.
– Ja.