Solen fick mig att vilja springa ut och njuta av den lilla slängen av vårkänsla som poppade upp inom mig när jag var och hämtade lunch förut. Så, efter att ha ätit upp min mat gjorde jag just det. Kanske inte sprang så mycket, men tog en promenad i solskenet. Det kändes bra.

Min lille sjö är inte längre belagd av is. Kvar är några tiotal meter av slush som långsamt gungar i vågorna och glittrar i solskenet. Och om sjön nu inte är isbelagd kan kanske temperaturen om 4–5 månader gå upp tillräckligt många grader så att sommarbaden blir härligt behagliga även för en badkruka som mig.

Jag hoppas, längtar och håller tummarna för det.

Att ta på sig solglasögonen och gå iväg till fiket för söndagskaffe och äppeltårta med vaniljsås känns riktigt bra. Solsken är det bästa skenet och jag blir en lite bättre Janne.

Oh no. No no no. Universums märkligheter befinner sig rakt framför mina ögon och sen kommer Schrödinger in i bilden och förstör min hjärna och allt existerar tydligen samtidigt tills det blir den verklighet man är i för tillfället. Jo’rå, goddag yxskaft och hej ”mindfuck” säger jag och blir alldeles yr i huvudet. Oändligt intressant är det dock med fysikens märkliga lagar samtidigt som mitt mentala tillstånd närmar sig galenskapens rand. Vilket tydligen redan skett i en parallell existens.

Efter jobbet, när jag kom hem till byn igen, så gick jag till gamla Valven för en liten ”After Work” tillsammans med glada vänner. I vanliga fall brukar jag kollapsa av fredagströttheten redan efter en halv öl men idag slog jag visst på stort och hängde mer än med till åtta-snåret när jag gick hem och kollapsade av fredagströttheten.

Hittade en fågelbild i kameran och det kan ju vara passande eftersom det är fredag. Varför då, tänker du.
Varför inte, säger jag. Fredagar är trevliga dagar och nyss fick jag dessutom ett samtal som var … intressant.
Kaffet smakar gott.