Startade dagen med en runda. Springa, lunka, gå, flämta, gå, springa, dö, gå, springa, flämta, dö, lunka, gå, flämta, gå, springa, dö, gå, springa, flämta, dö.

Det var i alla fall solsken mestadels av vägen och det var ju trevligt såhär på söndagsmorgonen. På slutet mullrade gråa moln upp sig, men de verkar ha passerat utan att göra väsen av sig.

Någon på Facebook ställde frågan om man var man rasist om man firade Sveriges nationaldag. Förvisso lite med glimten i ögat, men ändå.

Att det har gått så långt att folk på riktigt ställer sig den frågan av rädslan för att uppfattas som rasist tycker jag är sorgligt. För visst är det okej att fira Sveriges Nationaldag. F-n, det är mer än okej. Alla borde göra det, vi har ju ett jättefint och härligt land. Alla borde fira nationaldagen. Inte minst för att ta den tillbaka från de rasister och idioter som exkluderar människor som inte passar in i deras mall.

Så ja, det är okej att fira nationaldagen. Det är sättet du gör det på som definierar om du är rasist eller ej, inte att du gör det. Det är en ganska stor skillnad.

Efter jobbet, när jag kom hem till den lilla byn, blev det årets första riktiga uteserveringskväll. Spritzers, quesadillas och glada vänner kickar igång helgen på ett bra sätt.

Vädret är tillbaka. Det trevliga alltså. Strålande solsken betyder att det blev den gamla rundan. Trots att vindarna var ganska kraftiga där ute på udden, var det väldigt skönt.

När jag åkte hem satt jag som vanligt och morrade bakom ratten. Min road-rage, som jag i någon enfaldig sekund trodde att jag skulle kunna hålla tillbaka när jag började pendla igen, är tillbaka med stormsteg. Motorvägen går oftast bra. Trafiken rullar på förutom de lastbilschaufförer som helt uppenbarligen har glömt bort att det finns backspeglar.

Och.

Sommarmånaderna är igång och det betyder nostalgiafton i lilla byn på onsdagskvällar och det betyder karavaner av långsamkörande bilar på vägen mellan motorvägen och byn när jag ska hem från jobbet och det betyder att jag svär väldigt mycket bakom ratten.

Så jag parkerade och gick och handlade.

Vad är det som gör att gamla människor tappar kollen på vad som händer omkring dem? Som gör att de inte märker människorna som står bakom i den växande kön och där varor nu bygger berg på rullbandet vid packhyllan för att tant (för det är väldigt ofta tanter) måste stå och lusläsa sitt kvitto innan hon väljer att packa ner sina varor i sin kasse.

Vad är det som gör att hon måste göra det där och då? Varför är det så oändligt viktigt att det inte kan vänta 30 sekunder tills hon packat ihop sina varor, tagit ett steg åt sidan, för att kolla sitt kvitto?

Så jag svär väldigt mycket. Tyst. För mig själv.

Vädret tvingar mig (nåja, men det är f-n inte kul att gå i regn) att ställa mig på den där förbaskade maskinen och flämta mig alldeles svettig. Förutom det rullar ”nya” jobbet på i en rasande fart.

Läs andra bloggar om träning, crosstrainer

Vilket märkligt och varierat väder det har varit idag. Det var liksom alla typer på en gång. Regn, solsken, storm. Fattades bara lite snöflingor så hade det varit komplett.

Men så har det ju varit väldigt mycket måndag.