Så var min roadtrip över och det slutade på ungefär 300 mil. Ett av syftena var att besöka nya platser och länder jag inte besökt förut. För även om jag åkt igenom Belgien flera gånger (och det räknas ju inte som ett besök), kan jag nu säga att jag faktiskt varit där. Luxemburg likaså.

Min karta känns dock fortfarande väldigt blank. Enligt Been har jag nu besökt 31% av Europas länder men bara 7% av världens (det är ju ganska fjuttigt!). Jag får nog ta och lägga på ett kol om jag ska hinna med fler.

Man kan tycka att det blir ett jäkla farande, men egentligen var det bara nerresan som var den som var lång och jobbig. När man väl är där nere i Europa så är ju allt ganska nära – i alla fall i jämförelse med vårt väldigt avlånga land. Fördelen med en sån här roadtrip är ju också att om man råkar se någonting som känns minsta intressant, är det bara att stanna bilen och kolla.

Jag älskar’t och kommer göra det igen. Flera gånger.

Läs andra bloggar om roadtrip, bilåkning, Tyskland, Bremen, Luxemburg, Vianden, Verviers, Belgien, Hasselt, Arnhem, Holland, Groningen, karta, resa

Jag strosade runt lite på stan. Köpte mig en ny hatt (som är lite av en tradition varje gång jag är i Ystad) och gick sen och hängde med de andra över kaffe och ett par timmars babblande om allt mellan himmel och jord.

Sen kände jag att jag längtade hem litegrann, så jag satte mig återigen i bilen och spenderade eftermiddagen med att åka de fyrtiotre milen hem till byn.

…och där tog visst min lilla roadtrip slut för den här gången.

Läs andra bloggar om roadtrip, Ystad, hatt, vänner, hemlängtan, Vadstena

I matsalen på morgonen förstod jag att det var något slags band som satt och käkade frukost bredvid mig. Det var de gamla gubbarna i Mudhoney som var ute på turné och hade spelat i Groningen kvällen innan (jag tjuvlyssnade lite på dem när de pratade).

Sen satte jag mig i bilen igen, åkte iväg och många timmar senare dök bron upp igen och jag körde tillbaka in i Sverige, svängde åt höger och hamnade i Ystad för att hälsa på mina vänner.

Så vi hängde tillsammans, umgicks sådär som fina gamla vänner gör och där vi liksom bara fortsätter där vi slutade sist. Vi hade helt enkelt en väldigt trevlig kväll tillsammans.

Läs andra bloggar om hotellfrukost, Mudhoney, Groningen, Holland, bil, resa, roadtrip, Öresundsbron, Sverige, Skåne, Ystad

En timma och fyrtiofem minuter efter att jag lämnat Arnhem körde jag in i Groningen. Vissa städer känns sådär trevliga redan från första stund. Om det dessutom är en vattenstad så känns det extra bra – även om det bara är kanaler. Vatten gör så jäkla mycket för atmosfären i en stad.
 

 
Som vanligt, efter att ha parkerat, checkat in och allt det där gav jag mig ut på stan, strosade runt och upptäckte gator och torg.

 
Plötsligt, när jag satt på en uteservering kom det en häst och gick.

 
Det är vansinnigt mycket cyklar överallt. Alla cyklar verkligen i Holland. Det kanske kan bero på att Groningens innerstad nästan är helt bilfri. Och så är det väldigt mycket uteserveringar. Inte för att det syns på bilderna, men jag har aldrig sett så mycket uteserveringar förut. De fanns tamejf-n överallt. Gata upp och gata ner, sida vid sida.

Så jag satt på några stycken och trivdes.

Läs andra bloggar om Groningen, vatten, Holland, trevligt, cyklar, häst, Arnhem, vattenstad, strosa, fotografera, gator, uteserveringar

Det här åkandet gör mig helt lost. Jag vet knappt vilken dag eller var jag är längre. Efter frukosten drog jag iväg igen. Ny dag och nytt land. En och en halv timma senare parkerade jag bilen i Arnhem, Holland. Jag var där med mina vänner för tolv år sedan och tänkte att jag kunde stanna till och kolla lite.

Förra gången såg jag egentligen inte så mycket av själva stan. Men idag strosade jag runt lite i centrum och kollade på folk och gick lite vilse.

Läs andra bloggar om Arnhem, Roadtrip, Holland, turist

Efter min paus i Verviers fortsatte jag ungefär 45 minuter till Hasselt. Jag checkade in på hotellet och gav mig ut och utforskade stan. Med tanke på hur otroligt dåligt lokalsinne jag har är GPS:en i mobilen ett bra hjälpmedel. Jag skulle irra bort mig på två minuter utan den. Jag vet inte hur många gånger jag upptäckt att jag gått åt helt andra håll än det jag trodde jag gick.

Jag hittade en uteservering där jag satt en stund och kollade på folk och andra turister. Jag fortsatte att strosa runt och jag åt lite mat.

När jag gick runt på stan gick jag in i en kyrka och kollade. Där hamnade jag mitt i en gudstjänst och det var fullsmockat med folk.

På kvällen satt jag på en annan uteservering (den till vänster där på den stora bilden). Där pratade jag med ett par som nog blev lite förnärmade (eller inte så mycket kanske) när jag förklarade att jag trodde att de pratade franska i Belgien, men att det de pratade snarare lät som en variant av holländska. Damen svarade då ”But no, it’s flemish of course”. Och såklart pratas det flamländska i Belgien. Hur kunde jag glömma det.

Läs andra bloggar om Hasselt, Belgien, roadtrip, lokalsinne, GPS, uteservering, flamländska