Arkiv för februari 2017

Kallt som i helvetet
(för i mitt helvete är det kyla)

På lunchen. Jag gick tillbaka från stan till kontoret och det kändes litegrann som att jag skulle dö köld-döden. Satan i gatan. Det var som att hela min inre kärna frös till is och de få minusgrader det faktiskt var kändes som 40 extra. När jag klev in genom dörren både skakade jag och hackade tänder.

Jag tycker inte om att frysa.

En annan sak, som är lite trevligare än kylan, är att det äntligen börjar bli ljusare och dagarna får lite mer dagsljus. Nu märks det till och med (om vädret är okej) både när jag åker till och från jobbet. Det ljusnar och det känns bra!

Läs andra bloggar om , , , , ,

Without losing a piece of me
How do I get to heaven?

Idag är det unge herr Troye Sivan som hälsar på igen och får stå för måndagslåten. Den här gången med sin ”Heaven” där även Betty Who sjunger några rader.

 

Läs andra bloggar om , , ,

Att försöka hålla bilen ren
är en omöjlig uppgift

Måndag – och en väldigt svårtstartad sån. Det var oändligt segt att gå upp och jag antar att helgens festligheter sög musten ur mig. Jag klarar tydligen inte av en fest längre – och då gick jag ändå hem ganska tidigt (jämfört med andra) eftersom jag kände någon slags trötthetskollaps där på natten.

Förresten. I fredags när jag kom hem efter jobbet tvättade jag bilen så att den blev alldeles blank och fin. Idag när jag kom till jobbet såg den ut som skit igen. Att ens försöka hålla den någorlunda ren såhär års går liksom inte (inte så länge jag behöver använda den i alla fall).

Läs andra bloggar om , , , ,

Efter kvällen blir det dagen efter

Gårdagskvällen spenderades i glada vänners lag på en fest på slottet. Det var middag och vin, tjohej och klackarna i taket. Idag är jag alltså väldigt ”trött”.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Svanrumpor på en lördagsstros

Gråväder och fika i glada vänners lag. Sen en stros över kyrkogården och längs sjön med Oscar och svanar som visade rumpan för oss när vi gick förbi. Hemma dammsögs det grus och dammtussar. Sen köpte jag mer färg så att jag kan måla klart tavlan jag började på förra helgen.

Nu slapparlördag innan det blir festligt ikväll.

Läs andra bloggar om , , , , , ,

Väntar in fredagskänslan och
en spättafilé på det

Försöker ladda någon slags fredagsfeeling som inte riktigt vill vakna till liv. Känslan av att helgen ändå knackar på dörren känns ganska bra. Lunchen var idag väldigt smaskig (sesamstekt spättafilé med ingefärspicklade morötter, sojamajonnäs och rostad potatis).

Här ovanför syns ännu en vattenbild. En av de jag knäppte den där dagen när det var en ovanligt lugn och stilla sjö.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Only now do I see the big picture
But I swear that these scars are fine

Idag är det Dominic Major, Hannah Reid och Dan Rothman som ännu en gång hälsar på med sitt London Grammar och torsdagslåten (som de råkade vara även för för en månad sedan) är deras alldeles purfärska ”Big Picture”.

 

Bild från videon. Läs andra bloggar om , , , ,

Två bilar, ett tankställe och
väldigt mycket tid.

Jag stannar halvvägs hem och tankar bilen. Det är tråkigt, dyrt och stjäl fem onödiga minutrar varje gång. Eftersom jag tankar minst en gång i veckan så blir det i runda slängar 4-5 timmar om året som jag bara står där bredvid bilen i väntan på att den ska bli klar.

Hur mycket tid jag spenderar totalt i bilen varje år törs jag inte ens tänka på.

Läs andra bloggar om , , ,

Le voyage au Groenland

De franska kufarna Thomas och Thomas åker till Grönland och hälsar på den ene Thomas pappa. Det känns lite som man får följa med på en resa och vara en fluga på väggen och det är oerhört charmigt. På det där sättet att jag mest satt och fån-log hela filmen igenom och till och med brast ut i skratt flera gånger.

Skriven och regisserad av: Sébastien Betbeder. I rollerna: Thomas Blanchard och Thomas Scimeca. Se trailern här.

Betyg: ★★★★★★★★★★ (8/10)

Bild från filmen. Läs andra bloggar om , , , ,

I’m a very important person (tihi)

Jag får små meddelanden via bloggen ibland. Ibland någon som undrar över något, men oftast är det något slags digitalt marknadsföringsföretag som vill ”hitta ett samarbete” eller någon som undrar över ”möjligheten om att annonsera”. Jag säger alltid nej till sånt. Jag vill inte ha reklam på min lilla blogg.

Idag fick jag brev från kommunen. Ingenting jag förkastar då det handlar om att marknadsföra och utveckla Vadstena (och världens vackraste Vadstena ligger mig varmt om hjärtat). Men jag fnissar lite när de skriver att de vill bjuda in ”nyckelpersoner från Vadstena” och att de ser mig ”som en viktig person” (för att de tittat en del på min blogg).

Så jo’rå, då är det väl så. 😀

Läs andra bloggar om , , ,