Så väldigt tråkig morgon det blev när jag vaknade av huvudvärk vid halv fyra-snåret. Där jag efter en stund insåg att jag inte kommer somna om förrän jag tagit en tablett som ska ta bort det onda. Men att jag sen bara vrider och vänder på mig och stirrar upp i taket tills huvudvärkstabletten börjar fungera och jag fortsätter att inte sova tills klockan närmar sig morgon och jag faktiskt börjar dåsa in litegrann – men vaknar minuten senare av att väckarklockan ringer och det är dags att gå upp. Med lite för lite sömn i mig.

Nåja.

Så var det återigen tillbaka till normaliteten och full fart på kontoret. Nu är alla tillbaka från sina semestrar, en ny kollega började och projekten rullar på. Efter jobbet blev det ett annorlunda varv istället för den där gamla vanliga, uttjatade Tycklingerundan.

Jag har inte gjort något vettigt på hela dagen. Det var sovmorgon, frukost och det där vanliga. Jag var ute en kortis i den blåsiga vinden. Senare blev det också en liten fika med Daniel. Söndagen fortsätter med att inte göra någonting alls. Det är jätteskönt.

Så var det den där grejen med vädret. Det växlade och för första gången sedan mitten på maj (egentligen inte men det är för att göra en poäng) så frös jag förut idag när jag var ute. Det var liksom kallt och lite läskigt. Regnet regnade på mig och blåsten blåste. På ett sätt lite ovant efter den här sommaren, men samtidigt skönt att soffan känns mer än okej att lägga sig i.

Det var sovmorgon, det var frukost och ute är det lite mildare temperatur så att det går att få korsdrag och en sval lägenhet. Sen blev det fika och en stros längs strandpromenaden där hamnkaptenen håller på och ordnar med ”Sveriges längsta gatukritsorm”. Jag engagerade mig också såklart och fyllde på med en blomma, några stjärnor och en snäcka som blev en luftballong — och mitt namn såklart.

Man kommer hem på fredagen efter jobbet och plötsligt blir man så trött att man somnar litegrann i fåtöljen och man vet att man kommer inte att resa sig ur den förrän det är dags att flytta sig till sängen men man bryr sig inte för att det känns som att det är ett perfekt sätt att spendera kvällen på.

Efter som det påstås att det ska komma massa regn i helgen (jo’rå, den lilla grejen har man ju hört förut den här sommaren), så blev det en uteserveringsmiddag med nästan hela glada gänget. En riktigt ljummen sommarkväll, god mat och en liten öl innan det blev dags att gå hem och krypa till kojs.

Dagarna rullar redan på litegrann. Typ. Sömnen på nätterna är därmot fortfarande lite skev. Det där att vända på dygnet under semestern är dumt och det tar tydligen lite tid att hitta tillbaka. Mitt inte så svala sovrum hjälper också till.

Jag äter take-away lunch i köket på kontoret. Isterband med stuvad potatis. Sen landar jag i en paltkoma.