Det var jobb som vanligt. Mycket folk idag när hela ledningsgruppen konfererade på vårt kontor. Det var lunch (fetaostgratinerad soyafärsbiff med gul paprikasås) och vi fick visa upp lite av vad vi sysslar med. Roligt också att få massa positiv feedback och höra att det arbete vi gör hos oss på vårt kontor tydligen inspirerar de andra i koncernen. Sen fortsatte det tills arbetsdagen var slut och jag åkte hem till den lilla lyan.

Idag kom höstgråheten tillbaka igen. I alla fall på morgonen. Dubbelbokade möten på förmiddagen gjorde att jag satt i ett och sen sprang in i ett annat. Förutom det rullade dagen på ungefär som vanligt.

Här är en liten Nötväcka jag mötte i söndags.

Jag sov länge. Njöt av att inte behöva gå upp till någonting. Njöt av mjukheten av sängen. Men så gick jag upp, åt lite frukost och gick sen och la mig en stund till. Bara för att det var så skönt.

Till slut gick jag upp på riktigt, duschade och gjorde mig i ordning och åkte ut i naturen. Frisk luft, solsken, fågelkvitter och ett lugnande litet vindsus bland träden. Varmt väder och skönt som sommar. Lugnet därute är magiskt. Men märkligt ändå hur naturen både är lugnande, rogivande och på ett sätt helande – samtidigt som den skrämmer skiten ur mig. Märkliga ljud från ingenstans, rörelser i ögonvrån från saker som när jag kollar inte finns. Plötsligt, när jag var som längst bort från allt, dök ett gäng kossor upp och jag vände och gick en annan väg tillbaka.

Sen mötte jag en liten groda som låg och solade på stigen, så jag satt och pratade och kollade på den en stund. Den vanliga grodan finns i större delen av Europa och livnär sig mest på maskar, larver, sniglar, insekter och spindlar men kannibalism förekommer också. Märkligt djur ändå. Jag döpte den till Gregor.

Jag har fortsatt uppdateringen av hemmet och bränt ännu mer pengar på … ingenting känns det som. Men jag har fortsatt med att piffa, puffa och pynta här hemma i lyan. Det är fler gardiner (även i sovrummet där det nu är mörkt), nya lampor i fönstret (eftersom jag inte gillade de förra) och en jävla massa kuddar (för det ska man tydligen ha).

Men ombonat och trevligt blir det.

Jag har höstpiffat hemma i lyan. Jag har klippt ner, städat och sett till att mina stackars krukväxter inte längre ser ut som att de borde slängas på komposthögen. Jag har köpt och satt upp nya gardiner så att det plötsligt är mer dämpat och ombonat i mitt vardagsrum. Jag har också köpt mysbelysning som nu hänger i ett hörn som förut kändes mörkt och trist.

Så jag antar att hösten nu kan komma och ruskavädra sig (passande när det ska bli lite som sommar i helgen), för nu kryper jag upp i soffan och njuter av fredag och lättja.

Man går ut en sväng. En kvällspromenad för att sträcka på benen efter att ha stått vid skrivbordet på jobbet hela dagen. Och så möts man av en helt lugn och fin sjö och en alldeles orangeröd och mörkblå himmel.

Det är som ett svart hål därinne någonstans. Ibland krymper det ihop och blir litet, men ibland blir det större och starkare och det måste hållas i schack för att inte växa sig ohanterbart och förtära allting runtomkring.

Idag är det ”World Mental Health Day”.

Jag hörde rykten om att det skulle bli fint väder framöver. Jag saknar ljuset som försvinner bakom det grå täcket och jag saknar solskenet där bakom. En släng av det i söndags är inte nog. Den senaste tidens regnrusk gör mig trött, sur och låg.

Jag längtar. Jag behöver mer av fint väder för att överleva hösten.