Arkiv för december 2018
Calling out your name
(kvällens dansgolvsrökare)
Det svänger minsann. Rejält. Kvällens lilla låt är alltså en riktig jäkla dänga som gör det omöjligt att inte slänga sig upp på golvet och börja dansa galendans om och om igen. Ikväll är det alltså ”Javelin (Calling out your name)” med engelska Adelphi Music Factory som låter på hög volym.
Har du Apple Music finns musiken jag delat med mig av i bloggen samlad i en låtlista. Det är blandade låtar från då och nu, från fantastiskt till tveksamt. Sätt den på random, den gör sig förmodligen bäst så.
Med racerfart genom vardagen
Det är f-n helt obegripligt att det redan är fredag igen. Trots vilsenheten igår morse har den här veckan (som vanligt) fullkomligt blåst förbi i ljusets hastighet. Men helg va. Så sjukt skönt. Hej, säger jag till den.
Kommer du förresten hur fint och skönt det var för ett halvår sedan. Dagens gråa skitväder känns som raka motsatsen till hur det var då.
Slut för dagen, dags att gå hem
I morse vaknade jag innan väckarklockan och var helt övertygad om att det var lördag. Så jag vände på mig och njöt av att få somna om och få lång sovmorgon. En kvart (?) senare väckte alarmet mig och jag insåg att det f***ing bara var torsdag. Så jäkla taskigt. Jag kände mig helt fel och nedstämd efter det. Jag hade ju sett fram emot den där sovmorgonen jättemycket när jag låg där och slumrade.
Sen rullade dagen på och när den var slut så lämnade jag kontoret och åkte hem.
There’s no hell in what I’ve found
And no kingdom shout
Idag är det det finstämda samarbetet mellan Troye Sivan och Jónsi (från Sigur Rós) som låter i mina hörlurar. Dagens låt är alltså ”Revelation” från Joel Edgertons film ”Boy Erased”.
Har du Apple Music finns musiken jag delat med mig av i bloggen samlad i en låtlista. Det är blandade låtar från då och nu, från fantastiskt till tveksamt. Sätt den på random, den gör sig förmodligen bäst så.
En fin liten Storgata i världens vackraste Vadstena
Idag blev det möte mest hela dagen. Sista rycket innan vi spikar det som måste spikas. Som borde spikats för länge sedan, men som ältats, stötts och blötts innan vi nu ska landa i vad som ska landas i. När jag kom hem till byn var jag förbi Apoteket en sväng och köpte en liten kräm till mitt vintertorra ansikte. Butikerna höll på att stänga och människorna verkade redan ha hunnit hem.
Jag med. Nästan.
Det där med ”bluffsyndromet” och hur det kan få en att känna sig
Vi har pratat om det på jobbet ett par gånger och många känner igen sig i det (jag, mest hela tiden), men ibland är det lite befriande att höra att någon som står på världsscenen, som gjort hur mycket som helst och har träffat alla, också känner så.
”I still have a little [bit of] impostor syndrome, it never goes away, that you’re actually listening to me … It doesn’t go away, that feeling that you shouldn’t take me that seriously. What do I know? I share that with you because we all have doubts in our abilities, about our power and what that power is.”
Michelle Obama
Vardagens vardaglighet
Det där med måndagar efter en helg med festligheter och hur man liksom är lite lätt post-bakis. I dagens fall är det alltså en sån där lätt efter-helgen-seghet som hänger kvar litegrann. Jag är inte van vid att vara ute till sent på nätterna längre.
Men förutom segheten och det gråregniga skitvädret så har det varit en ganska bra måndag.
Vi gör rörelser i takt med musiken
Det är söndagslåten och det är repetativa och suggestiva rytmer som ännu en gång får det att spritta i benen. Det är Patrice Bäumels ”Roar” som har fått sig en remix av Adana Twins och idag är det den som låter på ganska hög volym i mina hörlurar.
Har du Apple Music finns musiken jag delat med mig av i bloggen samlad i en låtlista. Det är blandade låtar från då och nu, från fantastiskt till tveksamt. Sätt den på random, den gör sig förmodligen bäst så.
Vuxna män gör saker tillsammans
(En herrklubbsträff i Linköping)
Igår samlade vi ihop oss inne i Linköping och där började vi dagen med en fika innan vi åt lunch och till slut blev inlåsta i en cell i ”Escape House” där vi skulle lösa kluriga ledtrådar för att ta oss ut. Mitt lag vann (såklart). Efter det blev det en öl och lite bubbelpool på hotellets tak.
På kvällen gick vi till Jord och åt mat. Mycket mat. Vi tog en avsmakningsmeny á la ”Chef’s choice” där vi bland mycket annat stoppade i oss getkillinghjärta med fläder och tegelost, tartar på älgko med vinbärskart och kycklingskinn, bakad purjolök med vildsvamp, anka med gulbetor och persiljerot och så några rätter till som jag inte riktigt kommer ihåg vad de var. Till det ett riktigt bra vinpaket också. Sen avslutade vi kvällen på ”Shotluckan” innan vi gick tillbaka till hotellet och knoppade in.
Goda vänner, god mat och goda viner är ett bra recept på en bra kväll, men idag är jag ”lite trött”.
Det där att få tillbaka ljuset
Jag läste om depression. Det var en lista med relativt tydliga symtom och där fem av tio av dem ska ha förekommit under samma tvåveckorsperiod. Jag läste, bockade av och när jag gått igenom listan hade jag tio av tio. Det hängde i under ett år ungefär och jag mådde inte alls bra.
Sen kom 2018 och då började jag äntligen att må bra igen.