På kvällen känner jag mig ganska mör när jag irrar omkring högt uppe i Bairro Alto-kvarteren. En lång dags resa tar ut sin rätt. Jag stannar till vid Jardim António Nobre och kollar på utsikten över stan och mot Castelo de São Jorge dit jag tänkt att gå i morgon.
Sen hittar jag en uteservering som jag sätter mig på, äter lite mat, tar en liten öl och bara sitter och tittar på alla människor som rör sig på gatan. En stund senare sitter jag och gäspar och känner att sängen lockar mer än något annat. Bairro Alto får jag utforska mer i morgon. Så jag går nerför backar och trappor och somnar sött i sängen på hotellrummet.
Portugal har varit en blind fläck på min rese-karta och jag har haft lust att åka dit länge och efter en lång dags resande hamnade jag äntligen där. I Lissabon.
Härligt! Men oj, hettan knockade mig litegrann. Inte så konstigt mitt i juli i och för sig, men ändå. Hur som helst, fett najs att vara framme! Så det blev ett hopp in i en taxi som körde mig till hotellet (€15 med dricks känns billigt, men så ligger ju flygplatsen nästan mitt i stan).
Sen incheckning och hurra för ett svalt AC-rum där jag lämnade min väska. Jag gav mig ganska direkt ut i kvarteren runt hotellet och hittade en uteservering och firade framkomsten med en kall öl och fläktande bris i skuggan av ett parasoll. Just där och då kändes det rätt så jävla najs. Ett halvt kvarter bort stod en orkester och spelade och till och med det lät charmigt. Det kanske är språket som gör det. Portugisiska har en viss klang som låter charmig.
Jag gick vidare och satte mig på en annan uteservering. På Praça do Comércio. Ett väldigt stort torg vid vattnet. Jag drack en gigantisk Aperol Spritz, satt och dumglodde på folk och åt en pannkaksgrej. Typ crepes. Fast ändå inte. Sen gick jag vidare och de skojar inte med att stan är kuperad. Vissa gator är så branta att man får lite lätt andnöd … och det är ju snyggt i värmen.
Första intrycket är alltså väldigt positivt. Det kan nog bli en riktigt skön helg.
Efter att velat som en tok under en dag eller två bestämde jag mig i onsdags, bokade och vips så var jag tidigt i morse sittandes på ett plan. Det landade försenat i Frankfurt och då blev det tokstress genom flygplatsen för att hinna med mitt anslutande. Så när ”höghastighets-Janne” kom fram till gaten och var jag både svettig och andfådd som ett as, men ändå med några minuter till godo. Så jag hoppade på mitt andra plan och fortsatte vidare ut i världen.
En slödag som varit en ganska mycket sköndag. Det började med kaffe på gatan och fortsatte med fixa-och-dona-med-grejer-dag. Sen en kebab på kvällen och slapp i soffan en stund. Det blir helt enkelt inte mycket mer än så idag.
Jag var hos Tit’s & Pat’s en sväng igår på kvällen, satt i deras trädgård, drack sammanlagt tre små öl och pratade om ditt och datt. Sofia, Nicklas och lill-fisen var också med. Eftersom jag uppenbarligen är känslig vaknade jag idag lätt seg och med svag liten huvudvärk. På kvällen där strax efter elva när jag cyklade hem höll jag på att frysa ihjäl. Eller kanske inte, men frös som f-n gjorde jag.
Nu skiner solen. Det är härligt.
Jag är helt vilsen med dagarna. Det är tis… tydligen onsdag idag. Stenis och jag åkte till fiket i Väderstad och drack kaffe och åt en liten kaka. Sådär som man gör. Sen en sväng till Hästholmen också, men där händer det ju inte så mycket. Lite senare hemma i byn gick vi och käkade en lunch på stan också. Den var menlös och smakade typ ingenting.
Skräpväder idag. Regn, rusk och oskönt värre. Men det är inte därför som jag har suttit till och från hela dagen och nästan tryckt på knappen och bokat en weekend i Lissabon. Jag fick för mig att jag vill åka dit men velar väldigt mycket fram och tillbaka och kan inte bestämma mig.
Det är ju lite av ett dilemma det här med semestertid och hur jag å ena sidan vill sova länge länge för att det är så väldigt skönt och å andra sidan måste ställa klockan för att inte sova bort hela dagen. För jag skulle kunna göra det annars, fast då skulle känna att jag slösar bort dagarna. Jag kanske får köra någon slags varannan-dag-grej, så får jag både äta kakan och behålla den?
Det var en regnmåndag och fika i grannbyn med Stenis. Sen lite slödag i hemmets lugna vrå. På kvällen gick Ida och jag en promenad och drack en öl på en uteservering, men det var inte så skönt så vi satt inte så länge. Vart tog solen och sommarvädret vägen? Det är borta en dag och jag saknar det redan.
Jag tror inte du förstår hur cool jag faktiskt var när jag var liten. Jag var fanimej en f***ing superstar av coolhet.
Bilden togs i en fotoautomat utanför Helsingborg när jag och två kompisar var där. Vi åkte bland annat över till Helsingør och drack oss onyktra på billigt vin och fnissade oss genom kvällen. Jag var ungefär 16 år. Kläderna var svarta. Håret stod rakt upp och glasögonen var lila. Väldigt lila och väldigt stora.
Såhär i efterhand kan jag se den där lille pojken och tänka att det – trots att det var ganska obetänksamt och något av en ”nu ska jag se ut såhär för det tycker jag är kul” – faktiskt var ganska modigt att gå omkring och se ut sådär. Modigt, men också lite underligt. För jag var trots allt helt allvarlig med den där looken och folk tyckte jag var skitkonstig.
Men även om det bara var en kort period, så gick jag alltså och såg ut sådär. Med håret och glasögonen.
Det är f-n coolt.