Är det bara jag eller hör man Imanbek-remixen av Roses precis överallt den senaste tiden och kanske är det lätt svårt att värja sig mot den trots att den egentligen är skitirriterande. Idag är det alltså just den som låter och det är Carlos St. Johns alter ego SAINt JHN som ligger bakom (även om originalversion från 2015 låter väldigt annorlunda).
 

Bild från videon. Spellistan ”Bloggat (så väldigt random)” hittar du här.

Jag stängde ner jobbdatorn, sträckte på benen och gick ut för att handla. Eftersom solen sken stannade jag på den lokala puben. En kort liten AW. Där satt jag på en småkylig men solig uteservering, drack en öl och kollade på folk en liten stund. När jag var klar med det fortsatte jag till mataffären.

Hej helg!

Jobbet rullade på hela dagen som vanligt och idag blev det ärtsoppa till lunch. Och pannkakor med sylt och grädde. Ryggen känns bättre efter gårdagens korkade böja-sträcka-lyfta-vrida. Sådär som man inte ska. En lugn långpromenad efter dagens jobb mjukade upp mig ännu mer. Så även om den är lite stel fortfarande så är jag (nästan) på banan igen.

Jag lutade mig framåt, böjde mig. Lite för långt bort på bordet. Lyfte datorn samtidigt som jag vred till litegrann. Så det högg till sådär fint i ryggen. Jag har alltså varit halvt stel som en pinne och går nästan som en anka idag. Inte så att jag är förlamad av det. Men stel. Som en anka.

Här ovan är en närbild på en … förmodligen Finlav … kanske … eller Slånlav eller Blåslav.

Jag satt vid köksbordet, framför datorn och jobbade hela dagen. Från 08:00 till 17:00. Non-stop förutom lite mat där vid tolv-snåret. Som åts på samma plats. Sen när jag stängde arbetsdatorn för dagen gick jag ut till Tycklinge och vände. Bensträckare.

Det är vansinnigt oskönt ute idag. Till-och-från-solsken, men isande och obehagliga vindar. Så jag cyklade hem till min födelsedagsbror och gav honom en liten present. Sen satt jag där ett tag innan jag cyklade hem igen.

Jag går nog förmodligen inte ut mer idag.

Fortsättning av söndagen och mellan stunderna i tvättstugan hamnade jag nere på Omberg. Blåsigt värre, men utsikten från Västra Väggar över sjön är fin. Speciellt när solen letar sig igenom molnen och där borta, på andra sidan ser man Västergötland.

Ledighet. Det är så skönt. Klockan är tio, jag har just ätit frukost och sitter fortfarande i morgonrocken och kollar runt på nyhetssajter för att se hur världen ser ut (för tillfället är det ganska eländigt) och njuter av känslan att jag inte har någonting alls inplanerat idag.

Det är påskafton och jag besöker inte mina gamla föräldrar idag. Istället får de umgås med sig själva. Jag tror de vet hur man gör. Coronatider som det är. Det blir till att distansfira den glada påsken: Hej mamman och pappan, glad påsk på er!

Sen hörde Stenis av sig och då blev det en kaffe på GK:s uteservering. En solskensfika.

* ”Sine parentibus per pascha” är latin för ”Utan föräldrar under påsken”. Ungefär.