Sebastian ringde. Egentligen redan förra veckan då vi pratade och preliminär-sa/bestämde att vi skulle ses idag. Så vi gjorde det. Vi gick till den lokala lilla puben en stund. Satt vid ett bord. Tomt på folk. Vi åt en bit mat och drack en öl, pratade om ingenting speciellt eller allt möjligt. Jag drack ett glas vin. Sen sa vi hej då och gick hem igen.

Strålande solsken och det var kaffefika på kafé och det var promenad runt slottet och idag ut på lilla hamnarmen och över vallgraven till piren. Isen är tjock och stabil. Isande vind som vanligt.

Vid pumphuset stod en kille på isen med en motorsåg. Så jag frågade ”Ska du bada” … och det skulle han. Han hette Robert och frågade om vi kunde filma när han hoppade i. Det kunde vi ju såklart. Så jag tog hans telefon, filmade när han sågade upp ett hål i isen. Sen klädde han av sig alla kläder och klev ner i vad som såg ut som slush. Själv stod jag med både tjock tröja och tjock dunjacka och tyckte att det var lite småkallt. Istället för att hoppa upp igen (som jag tänkte man gjorde när man isbadade) sträckte han sig efter en flaska och började tvåla in sig. Sen ner i vattnet igen innan han klev upp.

Isande vind som sagt.

Eftersom jag filmade får han när han ser sin film höra mina kommentarer som lät ungefär ”knäpp i huvudet” och ”inte normalt att hålla på sådär”. Sen klädde han på sig, tackade så mycket, tog sin motorsåg och gick iväg – utan jacka.

Hoppas att han hade en varm bil som väntade.

Edit: Nu kan man se filmen när han badar. Kolla här.

När arbetsveckan tar slut, men man fastnar i det man håller på med – är i ”the zone” och har flow – så man råkar fortsätta längre än man tänkt sig och det blir senare än vanligt. Men så kickar den in ändå. Helgen. Det är najs.

Jag har köpt snacks.

Ännu en dag till ända och det liksom bara rullar på. Det var möten, det var andra möten och det var ett par timmar med riktigt bra och ostört flow som gjorde att jag var supereffektiv där en stund. Sen blev det kväll och då blev jag lite trött. Sådär som man blir efter en fullsmockad dag.

…och på bordet står tulpaner. För att ha tulpaner på bordet är trevligt.

Vindstilla som jag fick för mig att det var på lunchen var det inte. Så det blev en humörmässigt ojämn efter-jobbet-runda idag. Delar av den var hemsk. -8° C och motvind gjorde ont i ansiktet. Tårarna rann av kyla och vind vilket gjorde kinderna blöta – och det bara förstärkte köldkänslan. Men så halvvägs svängde jag, vinden hamnade i ryggen och helt plötsligt blev det riktigt skönt och friskt på det där sättet att det kändes riktigt bra.

Åh hoppsan sicket trevligt väder. Strålande sol, klarblå himmel och näst intill vindstilla. Det blir man glad av. Idag blev det tacotallrik till lunch. Halvtid i arbetsveckan också. Jag ska nog försöka ta mig ut lite tidigare idag, så att jag kanske kan få lite solsken på mig.

Dagen var som dagar är. Sen gick jag. Som jag gör varje dag efter jobbet. Idag ut till Tycklinge igen och det bet i kinderna även om det kanske egentligen inte var så speciellt kallt. Däremot, innan jag kom ut på grusvägen, så morrade jag lite för mig själv över hur dålig snöröjningen är på vissa vägar, gator och trottoarer. För hur svårt kan det vara? Det är ju inte som att snö är något ovanligt såhär års – och här i den lilla staden har det inte ens kommit speciellt mycket.

Det är nästan så att man kanske borde strunta i att äta lunch när man sitter hemma och jobbar … hmm … eller bara låta bli att äta så mycket som jag råkade göra idag. Det var Enchiladas som jag gjort. De var små, men jag åt en för mycket så att jag fick en riktigt fet matkoma. Timman efter lunch blev alltså lite sådär småsåsig inne i skallen. Trögtänkt och seg. Mer än vanligt alltså.

…och tiden går som vanligt för fort
Förresten är det helt galet att vi redan trillat in i februari. Vad hände med Januari? Det sa bara poff så var årets första månad över och förbi. Eftermiddagen försvann i möte och plötsligt var dagen slut. Som vanligt gick jag ut och kors i taket – idag var det nästan riktigt skönt att gå. Förmodligen för att det var vindstilla och lugnt.