Sovmorgonsmorgon. Fast först vaknade jag jättetidigt och blev förvånad över att klockan bara var som den var, så jag somnade om väldigt skönt igen och drömde väldigt märklig dröm som jag vaknade ur precis när jag skulle få svar på något stort (vad nu det var). Sen dusch och en frukostfralla på kafé med den efterföljande lilla strosen i ljusstarkt solsken.

Sen fick jag plötsligt ett konstigt litet uppdrag av mina vänner – att hälsa på ett par Alpackor. Så det gjorde jag … och fick mata dem med äpplen. Efter det åkte jag hem till en stunds lördagslättja innan kvällen … som blir lite festlig.

Fredag igen. För 2661:e gången i mitt liv och den kom och gick lika snabbt som vanligt. Jobbet jobbades och sen åkte jag hem till fredag och helg. En kort sväng till Systembolaget för en flaska vin till morgondagen och till affären för nödvändigheter. Sen hem.

För övrigt är det min alldeles egna dag idag. Födelsedagen gör att jag tydligen blir ännu ett år äldre. Siffermässigt alltså eftersom ålder är just bara det – en siffra som egentligen inte betyder någonting. För allt är precis som vanligt. Jag är ju typ samma gamla vanliga ändå efter nu 18.628 dagar i livet (nej, det är jag såklart inte, men tanken på att något skulle förändras bara för att födelsedagen passerar är ju tämligen befängd).

Men nu helg och en kväll i lugnets tecken.

Innan jag åkte hem idag så tog jag ett varv på stan. Det var länge sedan sist och jag handlade det som behövde handlas. Men ibland avskyr jag att gå i affärer. Om man inte riktigt är klar med vad man ska ha, så är det f-n pest och pina att försöka hitta det man behöver som man inte vet vad det är.

Men nu är i alla fall den lilla grejen fixad.

Tisdagar va. Veckans absolut tråkigaste och mest menlösa dag. Den är bara helt onödig och enbart till för att ta sig vidare till nästa dag i veckan. Tisdagen är en ingentingdag som bara är seg och tråkig. Fast jag åt i och för sig lunch med Kattakôrva idag och det var väldigt trevligt.

Fast bilden här ovanför är från i söndags. Innan butikerna slog upp sina julhandelsportar.

Kan inte Covid-19 sväva ut i ingenting och bara försvinna nu? Jag är så trött på allt som har med det att göra och hur det liksom aldrig verkar försvinna och hur vi liksom aldrig verkar kunna återgå till något normalt (hösten har i och för sig känts ganska normal, men ändå).

Idag ställde vi in alla julfestligheter på jobbet. Vi på mitt kontor skulle ha en lite mindre festlighet på onsdag och nere på huvudkontoret var det tänkt att det skulle vara tre julfester för att dela upp alla i lite mindre grupper. Allt sånt ställs in nu (såklart). Folkhälsomyndigheten införde förra veckan några små restriktioner och flaggade samtidigt för att fler kan komma. Fattas bara att det brakar loss ordentligt igen.

Orka liksom.

Sen kommer jag hem efter arbetsdagen och äter lite kvällsmat och skriver några rader här i den gamla bloggen innan jag stänger av hjärnan och möter kvällen.

Efter en lugn och väldigt skön morgon gick jag bort till det gamla kaféskrället och mötte upp med Daniel för en söndagsfika. Där satt vi lite drygt en timma och sen gick jag och köpte en julklapp till någon. Efter det så gick jag hem.

Undrar om jag skulle passa på att köpa en julklapp till mig själv?

Först vaknade jag av att fastighetsskötaren (?) skottade snö utanför. Sen slumrade jag lite till och från. Slösurfade nyheter och sociala medier, slumrade lite till innan jag till slut rullade ur sängen in i duschen. Det var en fika på kafé och en kort liten stros efteråt förbi sjön. Sen till affären och för att handla sånt som behöver handlas innan det blev hem igen och lunchlagning.

Det är fredag. Jag älskar fredagar. Fredagar är sköna dagar. Arbetsveckans sista dag och halvt avslappnad eftermiddag. Vetskapen om att hela helgen är framför en. Det blev en kort liten AW också. Med Daniel. Sen hem till lättja.

Bilden är från förra vinterns promenad på sjön. När det var is.

Mjölken var slut när det var dags för morgonkaffet, så jag gick ner till affären och handlade. Det var en fin morgon. Snön som fallit under natten och som fortfarande föll. Tystnaden och den där väldiga stillheten innan staden vaknar till liv. Innan även jag riktigt vaknat till liv.

Idag är det hemma-jobbar-fredag.