Att vara frusen och gå ut i kyla var inte kul. Det blev en frusen och inte speciellt lång promenad. Huttrande gick jag gator upp och ner, fram och tillbaka. Inte ens den stundens rörelse fick kroppen att höja temperaturen. Eller jo, när jag kom hem och klev in i värmen igen. Då blev allt äntligen behagligt.

Kyla gillar jag inte och idag har jag liksom haft den över mig litegrann hemma vid köksbordet. Jag har varit småfrusen hela dagen. 21° C i lägenheten är tydligen någon grad för lite när man sitter still och jobbar. Halvvägs genom eftermiddagen är händerna kalla och nästan stela och istället för luvtröjan byter jag till den tjockaste fleecetröjan.

Nu är det dags för en efter-jobbet-promenad.

Det är blåsigt och det har pågått sedan igår. Hela natten igenom. Det ska tydligen lugna ner sig i eftermiddag, men än så länge blåser det på rejält. Så länge man är inomhus är det till och med ganska mysigt att höra stormandet utanför. Fika blev det såklart och en lite kortare stros längs sjön efteråt.

Det var … friskt.

Jaha, nu börjar det blåsa igen. Sådär mycket och stormigt. Det är i alla fall skönt att vara inomhus, men jag hade ju hellre sett att det varit strålande solsken idag när jag var lördagsledig. Men fika blev det såklart förut idag. Sen hemma och det blev pulled pork.

Nu lördagslättja.

Det är fredag och solen skiner även om det är lite ruggigt ute (tyckte jag i alla fall på lunchen när jag var nere och käkade) och jag tänker att det är väldigt skönt att helgklockan snart ringer in.

Kling klang klonk … och där skedde det!

Idag kändes det som en mellandag. En sån där ingenting-speciellt-dag. Det var jobb – mestadels möten – och det var lunch och efter det mer jobb och fler möten. Sen stängde jag datorn och tog en väldigt lång och konstig väg till affären. Bror ringde också, så jag pratade med honom en lång stund. Som man gör. Sen gjorde jag inte så mycket mer för kvällen kom.

Fast bilden här ovanför är från i lördags

Väldigt frisk omväg efter jobbet. Det var lite blåsigt nu igen. Inte stormigt, men oskönt. Nere vid slottet mötte jag Titti som var ute och gick och sen fortsatte jag längt sjön, runt kyrkan och sen tillbaka ner till mataffären för att handla nödvändigheter.

Det är köksbordet som gäller och utanför fönstret hör jag ett konstant surrande missljud från någon slags maskin på torget (?). Ett sånt där litet brummande som, nu när jag väl börjat höra det, driver mig till vansinne.

De gamla brusreducerande hörlurarna är återigen räddningen.

Det blev en liten efter-jobbet-promenad och trots att termometern visade noll grader kändes det som att det var –47°. Kanske för att jag suttit still och varit lite sådär småfrusen hela dagen eller kanske för att det var just en sån där kyla som liksom kröp in under skinnet på mig.

På lunchen däremot, när jag kom ut från restaurangen där jag åt, var det solskenshärligt och vindstilla och det gjorde nästan så att det kändes som att solens strålar värmde.

Jag har tulpaner på mitt köksbord, men de på bilden här ovanför finns inte längre.