Morgonens måne syntes så fint på himlen när jag vred upp persiennerna att jag tog ännu en bild på den när den snurrar runt jorden där borta på ungefär 368.756 kilometers avstånd. 49 procent av hitsidan är upplyst.

Idag var det tydligen en segmåndag som var svårstartad och som flöt på i långsamt tempo. Så kan det vara ibland. Långsamma, lite tråkiga dagar som liksom inte gör mycket väsen av sig.

Det var allt. Jag har inte mer att säga än så.

Jag gjorde sådär som jag brukar på lediga dagar. Morgon, dusch, fika, kort promenad. Nere i sjön simmade ett helt gäng med svanar omkring. Skön dag idag. Helt vindstilla. Det är f-n inte ofta här i den lilla staden mellan slätten och den stora sjön.

Det närmade sig kväll, så jag satte på en film fast klockan var tidigt. Sådär så att filmen blev klar redan strax efter åtta (Shang-Chi och den får en sexa av tio). Så just där och då kände jag mig typ klar med kvällen. Men det är ju konstigt. Jag kan ju inte lägga mig och sova typ halv nio. Eller?

Såklart inte.

Så jag tog en liten minipromenad ute i kvällsstaden istället. För om man sträcker på benen kan man ju hinna med en stunds lättja till innan sängen ropar på mig.

Självklart – eftersom det är lördag – blev det en fika på kafé med Frode och Daniel. Efter det blev det såklart en stros längs sjön och längst ut på piren har den efter veckans små stormar blivit helt insvept i ett tjockt lager med is. Det var inte helt lätt att gå därute.

Sen tillbaka och hem till lunch.

Jag avslutade arbetsdagen och veckan. Packade ihop jobbdatorn och det som hör till. Sen drog jag till grannbyn och köpte en lampa till sovrummet. Två krukväxter också eftersom jag lyckats ta kål på en annan. Det är helg nu och nu ska jag njuta av det.

Helgklockan har slagit sina slag och bilden här ovan är från i julas.

Man vaknar (eller vad man nu ska kalla det), man går upp, duschar och gör sig i ordning och sätter sig sen framför jobbdatorn i köket. Man fixar kaffe, man har morgonmöte med teamet och försöker sen komma igång med dagens att-göra-lista. Solen skiner utanför fönstret och det är fredag.

Det känns ganska gött ändå.

Jag vaknade och blev arg i morse. Fem i sex satte idioterna borta i korsningen igång med att gräva med sina stora tunga maskiner. Så höll de på i ungefär en kvart innan det blev lugnt igen.

Så jag skickade ett argt brev till kommunen för att fråga vad f-n de höll på med. Men det var tydligen inte dom. Istället var det lokala bostadsbolaget. Så jag skickade typ samma arga brev till dom och bad dem att sluta vara dumma i huvudet (fast kanske inte riktigt med de orden).

Dagen flöt annars på som dagar gör. Det var hemmadag och det var lunch på stan. Jag var ute en sväng förut. Efter arbetsdagens slut. Oskönt kanske man kan kalla det (och det är en underdrift). Men obehagligt kanske passar bättre. För det var det.

 
Bilden här ovanför är från Januari förra året.

Köksbordsonsdag, hemmajobbardag eller vad man nu ska kalla det. Fast det känns inte som onsdag idag. Hmm. Ständigt denna märkliga veckovilsenhet. Slutar den aldrig? Kommer jag aldrig i fas?

När jag satt där vid bordet i något möte var det något grävjobb vid torget? Eller kanske någon maskin-någonting (?) som lät så vansinnigt irriterande att jag höll på att spricka sönder av ren irritation. Ett sånt där ljud som liksom skär in i hjärnan och skaver sönder allt vett och sans. Tack och lov för brusreducerande lurar. Annars hade jag nog både exploderat och blivit galen.

Efter jobbet cyklade jag bort till den större mataffären. Det var inte kul. Motvind och regn gjorde att cykeln kanske inte var det bästa valet. Men jag fick medvind hem. Det var ju trevligt.

Fast bilden här ovanför är från november.

Månfas: 99,99% fullmåne och avtagande.
Avstånd till jorden: 401.113,17 km.
Bild: Lite grynig.