Tråkighetstisdag trots att det var kontorstisdag idag igen. Eftersom jag ”vet” att tisdagar är tråkiga dagar, så blir de tråkiga. Det blir en självuppfyllande profetia. Skitsamma. Möten var det, lunch var det och jobb var det. Sen åkte jag hem igen.

Helskotta vad det blåste i natt. Storm och hårt. Så pass att jag vaknade av det ett par gånger. Vinden måste ha legat rakt på mot mitt sovrumsfönster som nästan skakade.

Idag blev det kontoret igen för att släppa in två växjökollegor och säga hej till en ny kollega som börjar på kontoret. Hon ska inte jobba i ”mitt” team, men vi kommer att sitta bredvid varandra. Sen åt vi lunch tillsammans och när dagen sen plötsligt tog slut så åkte jag hem till byn igen.

Här är en bild på sjön. Knäppt från Västra Väggar i lördags.

Det var sovmorgon. En lång och skön. Men trots det ville jag inte riktigt gå upp ur sängen. Gråväder utanför fönstret känns inte så lockande. Men upp fick det bli ändå. Sen blev det fika såklart. Med Stenkbert på GK. Förutom det är det väldigt mycket söndag idag, så inte många knop kommer att bli gjorda.

Igår kväll blev det ett glas vin … och kanske ett par till. På lokal med Daniel och Mikael. Idag vaknade jag konstigt nog lite småseg. Vem hade kunnat ana. Men jag gick till det gamla fiket och satt där med Frode en stund. Efter det drog vi på en liten tur till Omberg. Vid västra väggar är utsikten magnifik.

Samma som de andra dagarna och idag var det hemma igen och det är fredag och det är skänare än skönast för den här första jobbveckan efter långledigheten har varit lite … hmm, det har helt enkelt varit lite segt att komma igång.

Men nu helg!

Idag var det en dag på ett väldigt tomt kontor. Skönt förvissa att vara på plats, men ett tomt kontor är kanske inte så jättespännande. Vid lunch däremot dök en kollega från Växjö upp (och det var såklart därför jag var på plats för att släppa in honom).

Sen när dagen var slut så åkte jag hem igen och av vaccinet jag fick igår har jag som tur är inte märkt något – förutom att jag är en liten aning öm där vid sprutstället.

Efter-jobbet-promenad i slush och slask. Idag ett varv runt omkring inne i stan för variationens skull. Vissa trottoarer var som en enda sörja att gå på och jag hade visst glömt reflexbandet hemma, så svartklädd som jag var (smart) och att gå ute på gatorna var inte att tänka på.

Sen hem till kvällsmat.

Att cykla bort till vaccinationsstället var nästan läskigt. Det är halt och ganska slaskigt ute. Sen var booster-dosen (den tredje Covid-19-vaccin-dosen) intryckt i armen och det gick som tidigare snabbt som tusan. Sen var det bara att sitta i tio minuter innan jag kunde cykla tillbaka hem igen för att sätta mig vid köksbordet och ha möte med Norge.

Hoppas att jag inte blir sådär tråkigt feberhängig som jag blev av dos två. För även om det bara hängde i några timmar så var det tråkigt.

 

Jag försökte som vanligt ta en bild av nålsticket, men det råkade visst bli ett suddigt videoklipp som mestadels visade golvet.

Idag blev det backlashtisdag och tröttheten på morgonen var … intensiv. Men en dusch väckte mig (i alla fall litegrann) och sen dag två hemma vid köksbordet. Idag var det mest möten, så dagen gick fort ändå. Lunch hemma kanske inte var så spännande, men tiden sprang iväg och fler möten.

När dagen tog slut och eftersom jag suttit stilla tamejsjutton sedan morgonen så tog jag en promenad för att sträcka på benen. Kvällsmat efter det och så bokade jag tid för vaccindos tre, eftersom jag fick brev från regionen att det nu gått ett halvår sedan sist.

Tillbaka till vardagen och jobb framför skärmen igen. Hemma. Vilket känns som en konstig start på jobbet efter den långa ledigheten. Det gick ju i och för sig bra i och med idag mest handlade om att försöka kicka igång hjärnan, ha några små möten och gå igenom en jäkla massa mail som trillat in under de lediga veckorna. Sen hölls det presskonferens igen och på onsdag är det dags för fler och nygamla restriktioner igen.

Fy jäkla fan.

Jag är så in i helskotta trött på allt som har med Corona och restriktioner att göra. Det kan ju f-n inte fortsätta så här i all evighet. Tänk om vi hade satsat alla covid-miljarder direkt på vården istället så hade de förmodligen kunnat hantera det här eländet istället för att vi nu ännu en gång ska halvt stänga ner samhället. Trots det är jag glad att jag inte bor i något av alla shut-down-länder, för då hade jag f-n tagit livet av mig.

Eftersom jag suttit hemma vid köksbordet absolut hela dagen så blev det en efter-jobbet-promenad — eller snarare en väldigt lång omväg när jag skulle gå och handla.