Det är lördag och det är skönt. Jag drack en kaffe med Stenkbert och sen åkte jag och min stora kamera (och den lilla) ut på landet en stund. På bilden, där borta över fälten, syns Tranor som flaxar omkring.
En stund senare trampade jag i en hundskit.
Fredag igen. Som vanligt efter arbetsveckan. Ännu en gång med känslan av att det bara är måndag och fredag mest hela tiden. Veckan går fort och helgerna ännu snabbare. Inte bara tidsmässigt, utan upplevelsen av dem båda. En dag är en sekund.
Nu börjar i alla fall helgen.
På kontoret och jag satt i den andra loungen och jobbade idag. Där är det tyst och lugnt. Färre saker som stör (jämfört med den andra som ligger bredvid köket). Hörlurarna är också på för att stänga ute omvärlden. Musik hela dagen … förutom när jag satt i möte på förmiddagen.
I bilen på vägen hem fortsatte musiken att skråla, fast ur högtalarna och på hög volym, och där och då blev jag väldigt förtjust i
Morgon. Seg, trött och småsur. Det är så konstigt det där hur vissa morgnar bara känns helt fel och onödigt svårstartade. Som att de inte riktigt var menade att vara. Det hade varit så skönt om morgnarna var mer samma. Men till jobbet kom jag och där gjorde jag saker mest hela dagen. Fast det blev en liten suck också när någon bokade in mig på ett möte på fredag klockan 16:00. Det är en tråkig tid att lägga ett möte på.
Det svullades (god) pizza till lunch. Det kanske inte är den lämpligaste lunchmaten egentligen (pga total koma efteråt), men ”finpizza” känns ändå inte riktigt lika svullig som vanlig pizzeriapizza (fast är väl ganska jättemycket lika svullig egentligen).
Eftermiddagen rullade alltså på lite som i ett töcken.
Så står jag där ännu en gång vid den där gamla tanken, ser siffrorna snurra snabbt och dyrt på pumpen och så tänker jag tanken ”man kanske borde flytta in till Linkeboda och slippa allt det där med pendling och tankning”.
Men så kommer jag på att jag inte vill bo där.
Efter hemkomst, kvällsmat och lite småfix med saker som görs gick jag ut på en promenad. Det är en skön kväll. Nästan ljummen och alldeles stilla.
Måndag igen och ännu en arbetsvecka som kickade igång med en förmiddag som flöt på som den skulle. Sen lunch på det lilla japanska stället nere på hörnet och det var … okej. Typ. Sen tillbaka för mer arbetsdag som fortsatte att flyta på med både ditt och datt … och lite äppelpaj med vaniljsås som kollegan David bjöd på. Sen blev klockan fem och då packade jag ihop och åkte hem.
Det är söndagsläget. Det lugna och kravlösa. Ute med solsken och krispig luft (om än lite blåsigt). Det blev fika och vi pratade om Triumfbågens rondell och nu fick jag lust att åka till Paris. Sen blev det en stros längs sjön och idag finns ingen plan förutom att jag bara ska ”vara”.
Sen plockar jag iordning lite hemma, åker bland annat till återvinningsstationen och passar samtidigt på att åka bort till den stora affären för att panta tomflaskor, burkar och sånt. Där blir jag orimligt irriterad på maskinen som strular och inte tar emot en enda flaska. Jag säger till personalen, men det är bara att vänta på servicetekniker som kommer tidigast i morgon. Rengöring tänker jag, suckar och åker till den andra affären där pantmaskinen fungerar och jag blir av med skiten jag inte vill ha.
Efter att ha varit ovanligt lat i timtal gick jag ut för en bensträckare i kvällen. Det känns höstigt ute. Tomt och öde på gatorna och när jag gick förbi kyrkan och över kyrkogården kändes det lite spöklikt och jag förväntade mig nästan att få se skuggor som rörde sig i skuggorna.
Sovmorgon. Solig förmiddag med kaffe på uteservering. Stros längs sjö och sval, kylande bris. Lunch av gamla rester som tinats från frysen. Lättja. Lättja. Lättja. Lättja. Lättja.
Den nya rutinen är ju hemmajobbarfredag, så det blev det idag. Det jobbades med skisser på en digital konsumenttjänst som kommer att finnas i en framtid och det var lunch med Robin ute på stan och det var trevligt och sen gick jag tillbaka till köksbordet för några timmars jobb till innan helgen kunde kicka igång.