Det var mycket svordomar i morse när jag skulle iväg till jobbet. Det väldigt mycket (och irriterande) snöandet igår bara fortsatte och när jag klev ut genom dörren var det bara att pulsa genom tre decimeter snö ner till bilen som var täckt av ett lika tjockt lager – med en fin isskorpa underst. Tung kompakt snö. Det tog säkert tjugo minuter innan jag kunde köra iväg.

Då fortsatte svordomarna. Fast på det sammanbitna sättet eftersom väglaget inte var så trevligt. Isigt, halt och bitvis ganska obehagligt. Så långsamt gick det. Men ”better safe than sorry” som man kan säga.

Sen rullade dagen på och det var möten och det var skisser och sen var det lunch på Yogi innan vi hade en lång sittning med storchefen där det pratades om framtidsplaner, visioner och vårt arbete vi gör. Sen fortsatte jag de sista timmarna på ungefär samma sätt som på förmiddagen.

När jag åkte hem sken solen, vägen hade töat och torkat upp och trafiken flöt på riktigt bra. Det var skönt.

Förresten har Gräsanden flyttat in i trädet igen.

 

Gräsanden i trädet är tillbaka

Idag blev det en dag hemma vid köksbordet eftersom de kom och bytte ut min toalettstol. Den gamla var trött, sliten och hade gjort sitt. Så jag fick en ny. En blank och fin. Det var ju trevligt.

Mindre trevligt (eller fy f-n rent ut sagt) … hmm och suck. Man vet ju om det här med ”aprilväder” och hur det kan vara härligt den ena dagen och tråkigt nästa, men jag hade kanske inte riktigt räknat med halv storm och kraftigt snöande hela dagen som det varit idag. Så det passade ju bra att jag behövde vara hemma idag, för det hade förmodligen inte varit så spännande att köra i det här skitvädret.

Det är söndagslugnet, trots att det egentligen är måndag. Röd dag är en väldigt skön dag. Jag planterade ett av yuccapalms-skotten från en av sticklingarna som blev när jag sågade ner de gamla. Efter att ha suttit i vatten sen dess har de fått små rötter.

De andra två visste jag inte riktigt var jag skulle göra av (jag har inte plats för fler), så jag slängde ut på Facebook och frågade om någon ville ha dem och en minut senare var de tingade av Öhrman. Så jag cyklade bort till honom och lämnade dem. Sen tog jag en lång omväg hem igen och ungefär samtidigt sprack himlen upp, så jag tog mig en promenad i solskenet.

Råkorna och kajorna skränar något alldeles förfärligt. I träden runt kyrkan är det helt svart av fåglar och bon. Allt lugn försvinner när man passerar där.

Jag fick för mig att jag ville ha en pizza, så jag ringde och beställde en, tog en omväg i väntan på den och gick sen hem och åt upp den. Det var länge sedan sist och egentligen alldeles för mastigt, så nu har jag drabbats hårt av pizzakoma.