Man gör saker, sen åker man hem

Det har jobbats som vanligt. Bland annat med att försöka formulera saker som är lite sådär svåra att formulera. Jag skriver ner ”saker att tänka på” och det känns så jäkla blajigt när jag läser det. Hej självkritik!

När jag gick på lunch fick jag solen i ögonen. Det gjorde ont och ögonen tårades. Men det var härligt ändå. Solen liksom. Sen fortsatte dagen och den tog slut. Igen. Som alltid är det den där märkliga känslan av att tiden går snabbare än klockan.

På vägen hem vaknar min roadrage till liv igen när jag hamnar i en karavan av bilar som kör helt inkonsekvent hastighetsmässigt. Bilen längst fram pendlar mellan 60 och 75 km/h på 80-vägen, saktar in vid varje fartkamera och bromsar för varje möte. Men det är inte den bilen som är problemet – även om personen där uppenbarligen är mentalt handikappad – det är bil två som blockerar alla andra från att kunna göra sansade omkörningar.

Jag verkligen hatar vissa trafikdagar.