Efter min morgon och allt det där gick jag ut och drack en kaffe nere på fiket med Stenis och Frode. När koppen var urdrucken blev det en kort promenad längs sjön. Det var stilla och nästan skönt och det var också den första gången jag var ute ”på riktigt” sen förra söndagen.

Allt är nästan som vanligt alltså, förutom att jag är helt matt och känner mig svag efter veckans eländiga virusattack.

 
* Rubriken är latin och betyder ungefär ”Efter sjukdomen kommer tröttheten”.

Det känns som att jag är halvvägs tillbaka till livet. Fortfarande matt och energilös av att ha legat som en zombie i fem dagar, men ändå mycket bättre sen febern lugnade ner sig där igår. Så jag passade på att ge mig ut och handla litegrann. Nödvändiga och onödiga saker. Sen kånkade jag hem allt och blev lätt utmattad. Va f-n liksom.

Idag skulle jag egentligen åkt ner och spenderat dagen och kvällen nere i Jönköping med mina vänner i den lilla herrklubben. Så blev det inte och de får ha roligt utan mig.

Jävla virus.

 
Utsikten från Ponte de Dom Luís I i Porto. En oskarp bild från i somras.

Den lugna lunken som infinner sig på en söndag. Den kravlösa dagen av ren lättja. Så jag sovmorgnade mig (såklart) gick upp, åt frukost, la mig en stund i sängen igen och slumrade till en kort stund. Sen dusch och ner till fiket för att fika med Oscar, Frode, Stenis och Niklas. Efter det en stros längs sjön och kalla fingrar i för tunna skinnhandskar. Jag kanske borde ta fram mina tjockare. Nya jackan är däremot superskön. Sen ett varv i mataffären innan jag gick hem till lunch som kommer att följas av söndagslättjan.

Skön lördagssovmorgon och sen en frukostkaffe nere på kaféet med Stenkbert. Efter det blev det en liten promenad längs sjön och så passade jag på att gå förbi föräldrarna och säga hej till dom (och bror som också var där). Efter det gick jag till affären innan jag gick hem och nu ska jag dammsuga.

Hej helg!

Efter dagen blev det kväll hemma hos Sofia och Nicklas där det bjöds på gulaschsoppa och ett gäng glada vänner. Vi körde julklappsleken och till det några glas vin som också slank ner. En kort stund såg det ut som att jag skulle bli helt utan något paket, men sen hamnade tärningen rätt ungefär samtidigt som tiden tog slut, så jag fick i alla fall med mig ett litet paket hem.