Definitivt inte redo att kliva upp!

Då var vi där igen. Tröttheten knockar mig som en slägga. Stor, tung och hård. När jag vaknade i morse var jag inte alls klar med varken natten och sömnen. Långt ifrån. Varje millimeter av hjärnan skrek att jag skulle somna om. Sängen var oändligt skön. Trots det tvingade jag upp mig och in i duschen för att i alla fall försöka komma till liv. Jag var i alla fall uppe på benen även om hjärnan klarade sig med reptilfunktionerna.

Dagen fortsatte så och stundtals har jag knappt kunnat hålla ögonen öppna. Pasta till lunch spädde dessutom på det ännu mer. Bra och smart, med koma som följd.

Klockan har nu passerat 18:15. Är det okej att gå och lägga sig nu?

Andra bloggar om , , , , , , , ,

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.