Det där med sommarminnen som krockar med isande vindar

Med sommaren fortfarande i relativt färskt minne så känns det nästan märkligt att snart behöva plocka fram mössan. Isande nordanvind (?) gjorde min snaggade skalle blev alldeles kall och frusen när jag gick och hämtade lunch idag. Kanske för att jag fortfarande är lite matt efter helgens förkylningsfrossa.

Annars befann jag mig på jobbet som vanligt idag. Kroppsligen. Hjärnan kändes ganska mosig, men fungerade hjälpligt. I alla fall så mycket att jag fick några saker gjorda. Och det är ju alltid något.