Det där när ögonen tåras av ljuset

Jag slutar aldrig att förvånas över hur fort dagar kan försvinna. Det är som att de knappt hinner starta innan de är slut. På lunchen obehagligt och isande kallt. Men. Solen tittade fram igen! Så trots att jag frös ihjäl, blev jag alldeles glad av att få ont i ögonen av ljuset och den blå himlen.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.