Det var en grå dag och kaffe på kafé

Det grå gör mig låg. Vädret. Lägre. Lägst. Rullgardinen gjorde morgonen som natt och sängen var skön och morgonen sen. Ögonen ville inte öppnas och dagen har inga måsten.

Tid passerade

En Daniel och ett besök i Väderstad. Ett vaniljhjärta fanns också. Det försvann. Vid bordet bredvid satt en tjej. Hon pratade oavbrutet. Det äldre paret som var med henne (en farmor och farfar eller en mormor och morfar) satt tålmodigt och lyssnade. De nickade och hummade. Och hon pratade. Konstant.

Sen åkte vi hem till den lilla staden.

Skriv en kommentar, då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.