En liten roadtrip
Louisiana museum of modern art
Det egentliga syftet med roadtrippen är att besöka Louisiana. Man skulle nästan kunna kalla det en ny sommartradition. För att strosa runt därinne och kolla på sommarens utställningar är avkopplande, spännande och intressant. Extra skönt eftersom lokalerna är svala jämfört med hur väldigt varmt det är utanför. Sommarens utställning är tyska Gabrielle Münter, amerikanske Ed Ruscha och ”Mænd og maskulinitet” och ”Krig og konflikt”.
Konst ska väcka känslor och väcktes gjorde de under besöket. Utställningen med Gabriele Münter var direkt provocerande – på ett inte så bra sätt. Jag tycker inte om hennes grejer alls och blev nästan arg när jag såg tavlorna. Det är banalt, enfaldigt och inte bra alls. I programförklaringen står det ”Selvstændig, søgende, farverig, frigjort”. Men jag förstår inte vad de menar. Jag ser ingenting i hennes målningar. Jag förstår dem inte. Det är irriterande tramsigt och de känns helt döda. Istället kommer jag att tänka på hon som inte kunde sjunga – Florence Foster Jenkins.
Jag kan inte Ed Ruscha, men det här var å andra sidan både kul och intressant. Jag förstår det grafiska uttrycket, det rena, stilistiska och till viss del linjära. Kanske för att hans verk – i den här utställningen – också kan påminna mig om mitt eget arbete som designer. Warholskt hörde jag några amerikanska besökare bredvid mig. Men det stämmer inte alls, de är väldigt olika. Den gemensamma nämnaren är dock att de var samtida och båda verkade i vad som benämndes som popkonst.
Den tredje samlingen var en blandning av konstnärer och verk som samlades under ”Mænd og maskulinitet” och ”Krig og konflikt”. Det betyder också blandade upplevelser. Vissa var bra och andra kanske inte så spännande.
Utöver det så finns det ju hur mycket som helst som är värt att se. För nästan oavsett vad det är för utställning, så är Louisiana alltid värt ett besök.
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.