Glädjen över dagsljuset och en liten sur sekund över en snorunge i en Volvo

Nu är vi (jag) äntligen där. För även om det skymmer litegrann, så är det f-n’tamej ljust när jag åker till och från jobbet. Ljust som i typ dagsljus. Som i att man slipper mörker.

Inte ens den där volvoraggarsnorungsjäveln som jag på hemvägen höll på att köra om och som då valde att gasa på istället för att släppa förbi mig kunde sänka mitt humör mer än högst tillfälligt. Han kan inte ha missat att jag höll på att köra om, för jag hade passerat stadiet där man ligger jämsides och var liksom halvvägs förbi när han plötsligt gasade på.

Han trodde förmodligen att han var cool, men näe, han var bara en idiot.

Skriv en kommentar, då blir jag glad!