En jakt på stillhet (som är svår att hitta) och ett fält av gult

Att strosa runt i naturen och bara höra vindens sus och fågelkvitter är så väldigt skönt. Hjärnan lugnar ner sig och allt är frid, fröjd och härligt. Men man får tydligen aldrig riktig ro. Den här gången var det en tant jag mötte som gick och skrekpratade väldigt mycket i sin mobil. Hon försvann dock ganska fort som tur var och lugnet kom tillbaka mig igen.

Sen drack jag en kopp kaffe i solskenet uppe i fågeltornet och njöt av stillhet och fågelkvittret runt omkring mig. När jag var på väg tillbaka till bilen mötte jag plötsligt min bror. Det var otippat.

När jag kom hem till stan igen blev det en kopp kaffe till. Med Stenis på GK:s uteservering.

Skriv en kommentar, då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.