Det kan vara kaosartat på en flygplats men när jag tog rulltrapporna ner till tåget in mot stan var det värre. Otroligt svårnavigerat och jag blev helt lost. Tur att det fanns en trött serviceperson att fråga. ”Go to Platform 3” muttrade han. Hmm, men var är den då tänkte jag som inte såg någon ”Platform 3”. Men den fanns, gömd bakom pelare. En annan serviceperson fick peka mig i rätt riktning.

Hej Bryssel.

 

Vart man än är i staden ser man Stadshusets torn på Grand Place
 
Väskan lämnades på hotellet och sen gav jag mig ut för att hitta ett kafé för en frukost. Macka och kaffe passade fin-fint.

Varje gång jag är utomlands har jag också lyckats glömma det där att många i resten av världen röker som borstbindare. Det brukar ta ett tag att vänja sig vid att folk sitter vid bordet bredvid och bolmar. Ja, jag tycker det är skitäckligt.

 

Ett rum är ett rum, men det var trevligt och bra — och hade bra AC.
 
Väderappen varnade för värme. Det var det. Varmt som i en ugn. Så när tempen vid två-snåret kröp ännu högre fick jag äntligen checka in. Efter en kort paus och en dusch letade jag mig bort till en mexikansk restaurang jag letat upp. För det ville jag ha. Ordet mexikanskt känns däremot inte som rätt benämning. Det var ok, men inget jag kommer minnas. En Aperol spritz blev det också. För det är gott i värmen.

 

I fontänen badade barnen och smittade med skratt
 
Värmen och den långa dagen knockade mig dock litegrann. Så istället för att fortsätta upptäcka stadens kvällsliv gick jag till hotellet och la mig ganska tidigt.

Efter min lilla passfadäs tappade jag lusten för en roadtrip. Efter att ha vilat hemma en stund så bestämde jag mig för att hitta på något annat. Ida pratade till exempel väldigt gott om Bryssel efter att hon var där häromveckan, så jag letade fram en flygbiljett och ett hotellrum och bokade in mig för en weekend där. Jag vill bara se något annat än hemma en liten stund. Sen finns ju egentligen inga hinder för att det kanske blir en roadtrip senare. Man vet inte vad som händer.

Så det blev snabba vändningar i planen som inte fanns. Efter att ha packat om min stora väska till en mindre så jag drog ner till Landvetter och satte mig i ett plan.

Jag var artsy-fartsy idag och strosade runt där nere på Louisiana. Mitt favoritmuseum. Tre stora parallella utställningar (utöver allt det andra som också pågår). Det var framförallt Basquiat som jag var nyfiken på. Den här gången med utställningen ”Headstrong” som samlar en hel drös av hans teckningar av framförallt huvuden (och annat).

 

Utan kö och utan folk omkring i början av besöket så blev det rofyllt att återbesöka Kusama-rummet.

 

Ana Segovia ”Aunque me espine la mano” i världens mest rosa rum (en film som jag inte riktigt greppade).
 
I början var det så jäkla lugnt och skönt. Eftersom jag var tidig så var det stundvis alldeles stilla och folktomt därinne. Det var underbart att kunna gå i lugn och ro. Traditionen att hoppa in i evigheten var såklart med i Yayoi Kusamas permanenta installation ’Gleaming Lights of the Souls’. Den franska konstnären Sophie Calle var bitvis både smårolig och tankeväckande. Speciellt delen ”De blinda” – där hon frågade 23 personer som är födda blinda vad deras bild av skönhet är – är otroligt fin.
 

Lugnt och skönt i början blev…
 
Lugnet varade inte såklart. Ledig långfredag fick folk att välla in i drivor. Efter ett par timmar var det istället mer folk än jag någonsin upplevt där nere. För mycket folk är faktiskt inte jättekul.
 

…tröttsamt mycket folk
 

Sophie Calle var stundtals smårolig och tankeväckande.
 
När jag gått runt ett varv i en hel drös med timmar så gick jag bort till tåget och åkte tillbaka. Egentligen hade jag tänkt att ta ett varv i Helsingør också, kanske gå bort till Vaerftets Madmarked. Men det var så pissigt väder, så jag hoppade på färjan och åkte hem till Sverige istället.

Sen tog jag min bil och åkte hem till min egen lilla stad.

Hotellfrukost är najs när man är ledig. En liten, men god och bra. jag gillar det där att svulla långsamt när man vet att dagen ligger framför en. Skrikiga ungar i frukostsalen och gnälliga tanter vid bordet bredvid var däremot mindre morgontrevligt. Vad är det med vissa föräldrar som inte säger till sina barn att lugna ner sig när de är i såna miljöer?

Sen packade jag ihop, lämnade min väska i bilen och gick in till färjeterminalen. Idag blev det att prova något nytt: Att åka över utan bil och åka kollektivtrafik. Först färjan (morgonfärja på en långfredag är tydligen lugnare än vanligt). Sen ner till pendeltåget och swoosh, tre stationer senare och en kvarts promenad så var jag framme.

Hej igen Louisiana, dig gillar jag att besöka!
 

Om man kommer innan de öppnar får man stå i början på kön.

Ledig skärtorsdag och idag var det däckbyte på morgonen. Så kan det gå när man glömmer ledighet när man bokar tid. Så nu sitter sommardäcken på. Efter det åkte jag hem och käkade frukost, bokade hotellrum, packade väskan och drog iväg söderut. En liten miniutflykt. Bara för att.

En hel drös med timmar senare, efter en lång E4 och stopp på grund av någon olycka som skulle bärgas, så landade jag i Helsingborg. Incheck på hotell och sen ut på stan. Jag stånkade mig upp till Kärnan och fick lite svindel när jag där över eftersom räcket var orimligt lågt.
 

Varför i helskotta byggde de räcket däruppe så att det knappt räckte längre än knäna?
 
Sen blev det en jättesen lunch eftersom det nästan var kväll och mer runtstrosande på stan innan jag blev trött och gick tillbaka till hotellet. Jag somnade sött.