Borta

En dag i konstens konstiga värld
Sommartripp, del sju

Jag vaknade i Ystad och efter duschen, frukosten och ihoppackandet av mina grejer så åkte jag och hämtade Ida och vi åkte västerut. Helsingborg. Upp på färjan och sen bort till Humlebæk. Det är den gamla favoriten Louisiana som är på tapeten idag och det är alltså en riktig museumdag. Men först åt vi en god lunch på deras restaurang och sen strosade vi runt där i fyra-fem timmar. För det är alltid kul att vara där och strosa runt bland konst, konstigt och annat.

Sommarens utställningar är fem:
Karin Mamma Andersson, Dr. M møder, Pia Arke, Mor! och Arthur Jafa.

 
Bilden överst: Svenska Karin Mamma Andersson är huvudnumret av sommarens utställningar. Både lekfullt och lite humoristiskt samtidigt som det finns en hel del melankoli och något … skevt.

 
Kaari Upson – Mammas ben – Louisana Museum
Mammas ben” var som stora köttstycken som hängde som en skog.

 
Yayoi Kusamas installation ”Gleaming Light of the Souls” på Louisiana
Yayoi Kusamas permanenta installation ”Gleaming Light of the Souls” upplever jag varje gång jag är på Louisiana. Man tröttnar aldrig på att stå där inne i evigheten.

 
”Maternity dress” av Jean-Paul Goude i samarbete med Antonio Lopez — Louisiana Museum
Till ”The Grace Jones Show gjordes 1979 en ”Maternity dress” av Jean-Paul Goude i samarbete med Antonio Lopez

Nästan som att komma hem
Sommartripp, del fem

Hej hej gamla Ystad! Igen. Som jag brukar på somrarna och ibland annars. Nu länge sedan på grund av coronaåret. Jag lyxar till det och bor på det gamla vanliga hotellet. För att det är skönt att ha ett eget kryp-in även om man hänger med de gamla vännerna. Skön, men blåsig dag och först blev det en fika med Lotta och hennes bror som också var på besök. Sen ett glas vin på Rooftop-baren.

Sen avslutade jag dagen hemma hos Anna. Och där var också Ida och jag fick massor med mat så att jag blev alldeles trött. Vi gick ut på stan och åt en glass också. Och gäspade. Så blev jag tvungen att gå hem och sova.

 
Nästan som att komma hem. Sommartripp, del fem
Utsikten från Ystads nya skybar är trevlig.

Ett litet stopp i Åhus.
Sommartripp, del fyra

Jag lämnade Karlskrona och hamnade i Åhus. Ett kort litet stopp på vägen bara för att se – eftersom jag aldrig varit där. Det ligger fint vid havet. Så jag hamnade på stranden där jag knäppte en bild och strosade runt en stund. Inte för att jag ville bada, men för att jag ville se. Men trots det stoppade jag ner fötterna och benen där i vattnet och det var nästan lite skönt.

 
Jag badade fötterna i Åhus
Det fanns maneter som guppade runt där i vattnet. Men de verkade helt ofarliga och menlösa.

Sen fortsatte jag söderut. Längs kusten och genom Österlen. Jag passerade Kivik och tänkte stanna där också en liten stund. Men det var så sjukt mycket bilar och människor, så jag sket i det och åkte vidare istället. Sen tröttnade jag på all trafik och tog en annan väg, bort från kuststräckan. Tydligen så kickar årets Kiviks marknad igång senare i veckan och det kanske drar till sig extra mycket folk redan nu.

Otrevlig surkärring i Karlskrona
(sommartripp, del tre)

Jag strosade runt på stan och solen tittade fram. Jag tog kort på vattnet och det blev en panorama över delar av stan och öar. Jag tog en öl på en uteservering (alkholfri såklart eftersom jag kör bil) och fortsatte sen att strosa omkring och kolla på gator, torg och människor. Fin stad. Fint med allt vatten runtomkring. Fast lite tråkig… Kanske är det att det är måndag som gör det, för det är inte direkt livat på stan.

När jag stod och försökte knäppa ett kort på den ena av kyrkorna på torget började en riktig surkärring (fast väldigt ung) att gnälla om att jag tog kort. Men hon gav mig ingen chans att svara. Istället stod hon där på trappan till kyrkan och hotade att hon skulle anmäla mig ”om jag använde bilden”.

Jaha, gör det då.

Nu hann jag ju aldrig knäppa en bild, men anmäla mig för vad undrar jag? Att jag tog kort på en av stadens landmärken? Nu vet ju jag att man får fotografera eftersom jag har all rätt på min sida att ta kort på offentliga och publika platser. Att hon eventuellt skulle råka synas som en liten prick i ena hörnet av bilden har hon ingenting att säga till om. Jag skulle till och med kunnat ta en närbild på henne och ändå ha rätten på min sida. Så dra åt helvete din idiot (tänkte jag).

Så jag blev sur och åkte till hotellet istället.

 
Taket inuti Vämö kapell, Karlskrona

Men insidan på Vämö Kapell var fint.

Vart är jag nu?
(Sommartripp, del två)

Hej du sydostliga stad. Dig har jag aldrig varit i. Lunchhungrig som en liten varg försökte jag hitta något att äta, men eftersom energinivån var lite låg tog jag första bästa som kändes lockade – Thaibuffé. Lite slabbigt, men det var helt okej. Så jag fick ny energi och gav mig ut på upptäcktsfärd i staden.

Men sen är det den där lilla grejen med svenska städer. De är ganska mycket samma vart man än kommer. Vissa är lite finare än andra. Men ändå otroligt lika varandra. Men vatten – som i den här – är viktigt för en stads atmosfär. Vattenstäder är helt enkelt bättre än de utan.

Sen åkte jag bort till hotellet (som ligger lite off eftersom allt annat var så väldigt fullbokat) för att checka in. Efter det var klart åkte jag in till stan igen.

 
Fredrikskyrkan på torget i Karlskrona

Vart är jag på väg?
(Sommartripp, del ett)

Jag ställde klockan på åtta, men vaknade sju. Lugn söndag blev pigg måndag idag. Så jag duschade, frukostade mig och gjorde mig i ordning. Sen packade ihop min lilla väska och satte mig i bilen. Det är utflyktsdag, på vägar jag aldrig åkt på förut (jag undviker motorvägar), för att se platser jag aldrig sett. För det är så man gör när man har semester.

Någonstans behövde jag kissa. En stor mugg kaffe och en vatten fyller tydligen på. Så jag stannade och råkade köpa ett par jeans och en skjorta. För det var billigt på en stor outlet och det kan ju vara bra att ha när man är ute och åker.

Brahehus var väl inget bra hus (eftersom det brann ner 1708)

Eftersom jag ändå åkte där på E4:an och inte hade något vettigare för mig (och turistade mig), så stannade jag vid Per Brahe den yngres gamla hus där strax norr om Gränna. Mest egentligen bara för att kolla lite på utsikten över Visingsö eftersom jag precis lämnat den lilla ön. Men sen var det den där grejen med dagens väder över Gränna och Visingsö. Inte så najs.
 
Väder över Gränna och Visingsö
Väder är ibland en grej. Gränna syns lite svagt där i diset, men Visingsö är nästan som borta.

Visingsborgs slottsruin

Ön är ju inte speciellt stor, ungefär en och en halv mil från söder till norr och bara några få kilometer på bredaste stället, så plötsligt var jag tillbaka där jag började när jag landade på ön. Jag kollade in Visingsborgs slottsruin, strosade runt där och gick ner till vattnet. Men då började det regna igen, så jag gav upp. Så jag satt mitt blöta jag i bilen och åkte bort till hamnen för att se om det gick att åka tillbaka till fastlandet igen … och jag hade sån tur att jag knappt behövde stanna bilen för en färja kom in och jag fick köra på på direkten.

Visingsökonstnären Olle och hans märkliga Tempelgård

Efter nordspetsen vände jag söderut igen och stannade vid något som hette ”Tempelgården”. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det annat än att det kändes märkligt. Tydligen var det någon visingsökonstnär som hette Olle Krantz som skapade stället som en konstnärsgård. En udda plats. Och öde. Inte en kotte fanns där. Längst bak på gården fanns som ett grekiskt tempel – som var en utställningshall.

 
Visingsökonstnären Olle och hans Tempelgård
 
Jag stannade också vid Kumlaby Kyrka, där man kan gå upp i tornet och kolla på utsikten över ön och sjön. Jag tittade in i gluggen där man klättrade upp och det såg klaustrofobiskt ut. Sen gick jag ut och kollade hur det såg ut däruppe. Min spontana reaktion när jag synade räcket på kyrktornats topp var att ropa ”Nä fy faan”.

Så jag struntade helt enkelt i det.

Nordspetsen på Visingsö

Jag vände bilen och tog den lilla vägen norrut igen. En och en halv mil till öns nordspets. Bara för att. Klart man måste besöka båda spetsarna. Återigen åkte jag tills vägen tog slut. Det fanns inte ens en väg till nordspetsen. Så jag klev ut på en liten stig och gick förbi en kohage. Högt gräs och doften av koskit.

Sen kanske sådär 150-200 meter innan jag var framme tog det stopp. Så jag stannade där. Sträckte upp kameran och klickade en bild. Jag hade nog kunnat krångla mig genom elstängslet som var där och gått fram till vattnet. Men … orka.

Sen tillbaka igen. Kossorna stirrade på mig som om jag såg helt galen ut. Det gjorde jag nog förmodligen också.
 
Stirrande kossor på Visingsös nordspets