Festligt

Dagens lunchsvettningar

Jag går till den vietnamesiska restaurangen och hämtar lite tag-med-mat; Ga Xao Xa Ot** – med två stjärnor efter namnet. Jag lämnar över mitt kort och betalar. När servitören ger kortet tillbaka håller han det varsamt med båda händerna och bugar. Som med respekt för den värdehandling det faktiskt är. Det är fint på något sätt.

Sen går jag tillbaka och sätter mig på kontoret och äter maten (wokad kycklingfilé med citrongräs, chilipeppar, grönsaker och ris) och jäklar i min lilla låda, de där två stjärnorna som berättade att det var starkt kryddat, betydde tydligen att det var väldigt mycket så. Jag brukar inte vara så knusslig, jag gillar kryddad mat, men nu gör det till och med att jag svettas. I hårbotten.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

Dagen efter

Gårdagskvällen var rolig, trevlig och spenderades i glada vänners lag. Gladast av dem alla var nog den gode Erik som bjöd på stor födelsedagsfest. Fest som i att jag känner mig lite trött och seg idag … och seg som i att jag stånkar och stönar och tycker allt känns lite jobbigt.

Tack Erik, det var kul igår! Idag inte riktigt likaså.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

Återhämtningen

Det var livat igår. Det var mat och dryck, glada människor och klackarna i taket. Idag är jag däremot lite seg och småbakis. När jag skulle duscha förut bestämde sig varmvattnet för att plötsligt försvinna. Hurra, det var precis vad jag behövde. Eller inte. För även om det på ett sätt var ganska uppfriskande, så var det inte skönt alls.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Lördagslunch

Idag är jag ett svullo. Till lunch blev det Donken (eftersom jag ändå åkte förbi där). Ibland är skräpmat så himla gott.

Läs andra bloggar om , , ,

Dagens lunch

Mätt är jag. Dagens lunch blev en nummer 16 från det vietnamesiska take-away-stället; kycklingspett med ris och jordnötssås. Till det mineralvatten. Gott var det och nu väntar jag på att paltkoman ska slå till med full kraft. Som den brukar när jag har ätit lite för mycket i förhållande till min egentliga hunger.

Nu efter lunch och fredag. Det känns bra.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Mer prat om mat

Det kanske inte ser så jättespännande ut, men det är ungefär tusen gånger godare än lunchen jag åt idag. Dessutom är den superenkel och går fort att göra: Stek kyckling, på med kryddor och släng ner lite purjolök så att den får fräsa till lite, häll på grädde* och låt det puttra tills allt har fått en krämig konsistens. Koka upp lite Tortellinis. Lägg upp på fat och servera. Klart.

* Självklart ska det vara grädde. Det blir ju godare då.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

Mat, fast inte på fat

Det blev en färdiglunch från den lilla närbutiken två minuter från kontoret. En lunch som känns tragisk när jag ser den framför mig; små köttbullar med ”fluffigt” potatismos, sås, lingon och (äckliga) gröna ärtor i en papplåda som man värmer i en microvågsugn.

Att det skulle se sådär fint och trevligt ut som det gör på förpackningen kan man ju förstå att det inte gör, men när man plockar ut maten ur micron har allt flutit ihop till en enda formlös röra och det hela ser sorgligt ut. Köttbullarna ligger som oformliga klumpar utspridda lite här och där på papperstallriken och resten av innehållet liknar mest en platt geggamoja. Potatismoset ska enligt texten på förpackningen vara ”fluffigt”

Jo’rå … tjena och go’natt.

Smakmässigt lämnar det också en hel del att önska: Köttbullarna smakar inte speciellt mycket, potatismoset är långt ifrån fluffigt och resten är en enda smakförvirrande röra. Det känns torftigt och det är enbart för att stilla hungern, ingenting annat. Det finns ingen finess i de där färdigrätterna – som jag av ren lättja ibland köper eftersom det tar tre minuter extra att gå till närmaste restaurang … eller för att jag i princip alltid glömmer att ta med mig eventuella rester från gårdagskvällens goda och hemlagade mat.

Jag får helt enkelt skylla mig själv.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Intresseklubben antecknar

Det blev en 37:a till lunch; Wokade nudlar med kyckling och lite grönsaker. Det ser direkt ospännande ut, men när man äter det är det väldigt gott … ända tills man är klar då man (jag) känner sig lätt äcklad. Flottigt är ordet. Flottigt.

Oh no, jag fick just ett mail från pennaffären att det kommer att ta ungefär två veckor innan jag får min reservoarenna. Buhuu. Det är som det sägs; den som väntar på något gott får vänta alldeles för länge.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Kvällsmat

Efter en fullmatad dag är jag trötters pôjk. På vägen hem stannar jag på ett par ställen och kollar in brevlådor till en grej vi håller på med på jobbet. ”En sån bild kanske kan fungera” tänker jag och knäpper ett par bilder innan jag hoppar in i bilen igen och fortsätter hemåt.

Sen köper jag en mig en kebab eftersom jag inte orkar fixa någon annan mat idag. Först smakar den alldeles utmärkt och gott, men när mättnadskänslan kommer krypande efter att jag ätit ungefär hälften känner jag mig lite lätt äcklad.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

Kalas

Kalas hemma hos min ena bror idag. Min andra bror och min mor fyllde ju år i veckan så det firades idag med grillad lunch och tårta. På vägen hem såg jag en ballong som flög uppe i himlen. Det kändes ju passande på något sätt.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,