Efter restaurangbesök blev det dags för drinkar och festligheter ute på byn. Först Stereo Bar och klackarna i taket bland Köpenhamns partyglada publik. När Robyns ”Dancing on my own” dök upp i högtalarna (i den där gamla coverversionen) så började typ alla på stället skriksjunga med i låten och jag tänkte att jäklar, den där låten har tydligen fått ett eget liv … och sjöng också med.
Sen fortsatte natten på ett irländskt ställe där det först var ett liveband som spelade och som sen övergick till Dj och något slags dansställe. Jag vet inte om det var för det är St Patrick’s day i helgen eller om det alltid är sådär där, men jäklar vilket ös det var. Så det blev klackarna i taket till sena natten.
Det blev kväll och vi tog en taxi bort till kvarteret där kvällens restaurang var bokad. Men först en liten drink på ett litet hak i närheten. Sen Basso och deras 10-rätters avsmakningsmeny. Det var lite av en skandinavitaliensk blandning. Mycket gott, bra och väldigt trevligt ställe. Men så är ju konceptet att gå ut och äta med glada vänner ett bra koncept.
Vi strosade Københavns gator upp och ner. Fram och tillbaka. Vi hamnade på en irländsk pub för att skydda oss från regndroppar och för att fira helg i glada vänners lag. Där satt vi en stund och pratade om allt och ingenting och spelade en stunds kort.
Ett gäng glada vänner hoppade på ett tåg och några timmar senare så hamnade de i København och efter att ha lämnat av sina väskor på hotellet så strosade de omkring nere i Nyhavn, hittade ett litet ställe och käkade smørrebrød och drack en öl.
Så kan man också starta en fredag.
Vi hyrde en gård tillsammans. Hela det gamla gänget. Och där träffades vi, långt ute på landet (nåja, men någonstans borta vid Sandhammaren) för att umgås, ha det gôtt och fira in det nya året med fest. 18 vuxna och en jädra massa ungar.
Så vi partajede. Vi åt massor med mat, drack vin, skålade i bubbel, sköt några raketer, dansade, skrattade väldigt mycket och bara hade en väldigt skön nyårsfest tillsammans.
Ibland hamnar man på konstiga små ställen. Som till exempel den gamla Livgrenadjärmässen i Linköping. En plats som kanske kändes lite … ”trött”. Fast först var det en vanlig jobbdag som rullade på väldigt fort. På kvällen var det alltså lite julfest och julbord med jobbet. Det var alltså ännu en frosserikväll (det har ju blivit några stycken den senaste tiden). Och även om det efter förra helgens lyxbord kändes lite svagt och fjuttigt, så var det ungefär som att magen exploderade av all mat.
Igår samlade vi ihop oss inne i Linköping och där började vi dagen med en fika innan vi åt lunch och till slut blev inlåsta i en cell i ”Escape House” där vi skulle lösa kluriga ledtrådar för att ta oss ut. Mitt lag vann (såklart). Efter det blev det en öl och lite bubbelpool på hotellets tak.
På kvällen gick vi till Jord och åt mat. Mycket mat. Vi tog en avsmakningsmeny á la ”Chef’s choice” där vi bland mycket annat stoppade i oss getkillinghjärta med fläder och tegelost, tartar på älgko med vinbärskart och kycklingskinn, bakad purjolök med vildsvamp, anka med gulbetor och persiljerot och så några rätter till som jag inte riktigt kommer ihåg vad de var. Till det ett riktigt bra vinpaket också. Sen avslutade vi kvällen på ”Shotluckan” innan vi gick tillbaka till hotellet och knoppade in.
Goda vänner, god mat och goda viner är ett bra recept på en bra kväll, men idag är jag ”lite trött”.
Vi gick till Hörnet och testade deras avsmakningsmeny. Sju rätter på menyn + tre aptitretare däremellan och när jag gick hem efter kvällens slut kändes det som att jag skulle spricka. Det var alltså absurda mängder (god) mat, goda viner, förstklassig service och bra smaker.
Men.
Om jag ska betygsätta middagen landar det bara på fyra av fem (jag hade förväntat mig en klockren femma). Storleken på rätterna gjorde att det helt enkelt blev övermäktigt. Halvvägs in i middagen började mättnaden smyga sig på och man blev lite matt.
Och även om det generellt var väldigt bra, så förväntade jag mig faktiskt lite mer av smak och spänning i det som serverades. För jag vet att de kan mycket bättre i det mindre formatet.
Jag gick på en fest och där det dracks drinkar, minglades runt med folk jag aldrig sett förut och det till och med dansades en liten stund. Det var trevligt, men sen blev jag lite trött och smet hem.
Efter jobbet gick vi ut hela gänget och AW:ade oss på det mexikanska stället. Jag hade lite för högt ställda förväntningar och trodde att det skulle vara mycket bättre än vad det var.
Smårätter till förrätt är trevligt och vi tog in ett helt gäng och fyllde bordet, men de kändes förutsägbara och inte så spännande. Två små varmrätter skulle vara lagom som huvudrätt enligt kyparen. Så jag tog en Enchilada Chili som var god men enformig i smaken. Tur att den var liten. Den andra rätten var två små tacos – ”El flanco Loco” (Trancherad flankstek med chimichurri och syrad rödlök), men den var f-n direkt tråkig.
Men trevligt hade vi.