Foto

Cafeteria La Bamba

Cafeteria La Bamba

Det här var den 159:e bilden jag knäppte på Kuba. Klockan var ganska exakt 15:03 onsdagen den 26:e februari 2014 på en gata någonstans i Havanna. När jag tog bilden ropade den ena damen därinne att hon ville ha en peso. Det fick hon inte.

Läs andra bloggar om , , , ,

Dagens bild från Kuba

En gata i Havanna

Om det var svårt att vakna i morse? Svar ja. När jag kom till jobbet och öppnade mailen suckade jag litegrann över alla mail som trillat in under semestern. Men det var ju bara att beta av ett efter ett. Raderaknappen är också bra.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Kuba 2014

Havanna

Det blev några bilder (totalt 500 stycken) på resan och jag kommer i efterhand och lite i taget att lägga ut alla dagar som jag inte har uppdaterat (internet på Kuba var liksom inte att tänka på). Du hittar allt under taggen ”Kuba2014” – om du vill se.

För övrigt var det oändligt skönt att sova i min egna säng i natt.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

Serenadparet

Serenad-paret

Det här paret satt på stranden och nojsade sig. Plötsligt brister tjejen ut i sång och sjunger en lång (oändlig) serenad till sin kille. Högt och ljudligt så hela stranden kunde höra. Hon ville kanske bli pop-stjärna och hoppades på att bli upptäckt eller något sånt. Själv tappade jag hakan litegrann och gick fram och frågade om jag fick ta en bild på dem. Det fick jag jättegärna.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

#selfie

Selfie

Så står man (jag) där på stranden framför folk och tar selfies och då ser man (jag) urlöjlig ut, speciellt eftersom man (jag) knäpper bild efter bild och blir missnöjd med i princip allihop.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Planlöst åkande

Bil

Efter Cárdenas åkte jag planlöst omkring på mopeden och tittade på omgivningarna. Två män lagade en orange bil.

Vattenmaskin

Jag åkte ut så långt det gick på halvön och där byggdes det fler och nya hotell. En stor grej ute i vattnet gjorde säkert någonting som hör till.

Bada

Jag blev varm av min utflykt så jag lämnade tillbaka mopeden och hoppade i plurret.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

En tur till Cárdenas

Cardenas

Efter frukosten hyrde jag mig en moped och gav mig iväg på en liten utflykt. I början var jag väldigt försiktig och körde långsamt. Men efter ett tag kände jag mig ”inkörd” och då var det bara att gasa på i full fart. Jag hamnade i grannstaden Cárdenas.

Cardenas

Den kändes lite eländig och sorglig att se. Allt kändes otroligt slitet och vissa av gatorna var i så dåligt skick att det knappt gick att ta sig fram.

Cardenas

Cykeltaxis var det gott om. Som körde tomma. Alla människor jag såg verkade mest bara vänta på bättre tider. Men det är såklart bara mitt intryck.

Cardenas

Jag har nämnt det förut, men de gamla bilarna och mopederna släpper ut väldiga mängder avgaser. På det där gamla sättet som luktar otroligt illa.

Cardenas

En man fyllde på luft.

Cardenas

Häst och vagn är tydligen ett vanligt transportmedel på landsbygden. Jag mötte mängder av dem. Att de tittar snett är nog mest för att en blek idiot (jag) ställde sig och knäppte kort på dem.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sol, bad och rytmisk musik

Sol

Tillbaka på stranden låg jag och slappade, solade, badade, läste, solade, latade mig, badade, låg i skuggan, solade, lyssnade på musik, badade, löste ett korsord, solade, badade…

Kvällsfestligt

På kvällen gick vi till ”Calle 62” där ett liveband spelade rytmisk musik och alla människor som inte fick plats därinne fyllde gatan och dansade utanför.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Utsikten vid Bacunayagua

Utsikt från bron vid Bacunayagua, Kuba

På vägen hem från Havanna stannade vi vid Bacunayagua och Kubas högsta bro (110 meter) där man kunde köpa Mojitos och Piña Coladas. Det var väldigt viktigt att berätta för oss på bussen att vi kunde köpa drinkar där. Så jag köpte en glass och tittade på den fina utsikten.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

Två gubbar i Havanna

Gubbe i Havanna

Sista dagen i Havanna började med ett duggregn. I väntan på bussen som skulle gå på eftermiddagen bet vi ihop och gav oss ut. Vi fortsatte att gå gata upp och gata ner och titta på allt som kom i vår väg. Regnet gav upp och till slut tittade solen fram.

Balkong i Havanna

När vi väl stod väntade på bussen fick vi erfara att mañana-mentaliteten är som den är. Bussen behagade dyka upp en och en halv timma efter utsatt tid. Hade vi vetat att den skulle bli så sen hade vi ju kunnat sätta oss och ta en kaffe någonstans, men nu blev vi mest trötta och sura av alla avgaser som vi tvingades stå och vänta i.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,