En lång måndag uppe i Uppsala. För så kan man också spendera en arbetsdag. Först upp med tåg tidigt i morse. Sen möte med människor som skulle mötas och det var att kolla på och rundvandra i ett bostadsområde och vid en skola – för ett kommande projekt vi ska försöka skapa. Sen hemåt igen och väl hemma var klockan redan mycket. Egentligen kanske det var lite overkill att åka upp för så lite. Och även om jag kanske direkt inte fick några nya insikter så är det väl bra att möta folk.

Lätt svårstartad är ett uttryck man kan använda på mig för att beskriva morgonen. Sen blev det dag två efter semestern och det är redan torsdag. Smart val att börja med kortvecka. Det gör att det känns enkelt att komma igång. På samma sätt som att jag är inne på kontoret. Vilket känns som att det behövs för att komma igång med jobbet igen. Förresten kommer jag nog att vara mer därinne än hemma under hösten. Trots Corona. Vi har stora lokaler och är inte så många, så även om alla är på plats, kan vi utan problem hålla avstånd mellan varandra, sprita ytor och tvätta våra händer.

Idag var vi t.ex bara tre och det är långt bättre att sitta med mina fina kollegor än ensam hemma. För jag blir f-n knäpp i huvudet och deprimerad av att sitta själv sådär som jag gjorde hela våren.

Jag tror jag gick och la mig för tidigt igår. Istället för att somna låg jag mest och vred och vände på mig och väntade på att någon slags trötthet skulle slå till mig. Efter att ha vänt på dygnet litegrann verkar det ställa till det. Men morgonen kom och trots sömnbristen var det inga större problem att kliva upp. Så jag åkte till jobbet. Första dagen efter lång sommarledighet. Kontoret var som det brukar och eftersom flera av mina kollegor fortfarande är på semester var det bara jag och några till på plats.

Hjärnan verkar definitivt inte vaknat liv. Istället känns den lite småtrög och det märks att man varit ledig länge. Sen var det en drös med gammal e-post i inkorgen som kollades igenom och en gäng uppdateringar av program som dykt upp under sommaren och småfix av grejer som låg och väntade. Men ändå en ganska soft förstadag. Vilket var skönt.

Är det kanske årets bästa fredag? Den här den sista innan semestern kickar igång … som den gör alldeles snart. Jag ska egentligen bara lägga in ett autosvar på mailen och stänga igen jobbdatorn så är det dags. Nu väntar fyra och en halv vecka av skön ledighet och det känns riktigt jäkla najs.

Idag är det den 57:e dagen (tror jag) som jag jobbar hemma vid köksbordet (eftersom jag faktiskt var inne på kontoret igår och några gånger tidigare sedan hela den här Corona-grejen började). Det är över tre månader nu. Jag antar att jag har vant mig litegrann, även om jag fortfarande tycker att det är tråkigt. Men dagarna är så lika att de flyter ihop med varandra. Två arbetsveckor till efter den här. Sen kickar semestern igång. Jag längtar.

Det är tydligen onsdag idag.

Hemma vid köksbordet idag igen och det känns lätt tråkigt efter gårdagens vända till kontoret. Att ha kollegorna runt omkring sig – om än bara några få – är långt bättre än att sitta ensam hemma.

Jag lämnade köksbordet för en dag och hängde med några av mina kompisar på kontoret. Väldigt skönt att inte sitta hemma ensam och jobba. Bara den där grejen att få prata i verkligheten en liten stund, istället för via tråkiga Teams-möten. Sen kom jag hem till hemmet igen och det blev som vanligt en liten promenad.

Fast bilden här ovanför är från i förrgår.

Långhelg är dåligt för piggheten. Sovmorgon är skönare än väckarklocka. Omständig morgon på det. Kaffet slut. Så jag gick ner till mataffären … som var stängd på förmiddagen på grund av inventering. Så upp till lägenheten igen för bilnyckel och iväg till en annan mataffär som var öppen. Sen ännu en dag i mitt lilla hörn hemma vid köksbordet.

Med kaffe och några digitala möten.

Ett avbrott från jobba-hemma-rutinen. Idag en dag på kontoret och det kändes alldeles härligt att kliva in där och se något annat än det gamla köksbordet hemma. Först en halvtimma med bara mig själv på plats, men sen kom tre av mina kollegor intrillande och där satt vi sen och jobbade tillsammans på behörigt avstånd i var sitt hörn i ett av rummen.

Idag är det den 37:e arbetsdagen hemma vid köksbordet och det börjar bli ganska tröttsamt att sitta där. Jo’rå, det fungerar ganska bra rent praktiskt. Men suck liksom. Idag ställer det varierande vädret dessutom till det. Inte så upplyftande. Ena stunden solsken och sen en stunds hagel. Sen kom regn som blev solsken och tillbaka till regn. Det kanske är därför jag känner mig extra sur och tvär idag.