Jag hamnade någonstans där jag aldrig varit förut. Konferens med jobbet. I princip hela koncernen samlad under ett tak. För att lära oss mer. Det är föreläsningar med både interna och externa talare, det är mingel med kollegor från fyra länder och det är bort från kontoret en liten stund.

När dagen tog slut, mörkret landat, men innan kvällens middag passade jag på att ta en stros på stranden. Jag tog kort på Tylön. Kameran på en sten.

Det var väder idag också. Delvis trevligt alltså. Det känns ganska bra, för allting känns lite lättare och lite gladare då. Ljusare. Idag har det varit tomt på kontoret. Vi var bara tre personer som satt där och jobbade. Alla andra iväg. En växlande känsla av lugnt och skönt och öde och trist.

Man kommer till jobbet med förhoppningen att efter det lilla mötet på morgonen kunna stänga in sig med lurarna bakom skärmen och köra på hårt med ett av projekten. Men mail trillar in, frågor flyger, Slack blinkar och kollegor behöver underlag och hjälp. Så istället blev förmiddagen ett gytter av allt och ingenting. Eller annat än tänkt.

Schnitzel.

Eftermiddagen. Hörlurar på och två timmar helt ostörd. Kort paus och sen mer. Plötsligt faller små bitar på plats. Även om skisser jag försöker få ordning på är kaos och frågorna fler än svaren, så tror jag (hoppas jag) att fortsättningen kan rulla på även i morgon. Trots tre möten.

Jag stängde in mig idag. Gömde mig i mina lurar och tog bort alla (nästan i alla fall) distraktioner från kontorets ljud och kollegor. Hårt fokus på att försöka få någon styrsel i ett av projekten. Ett klurigt som ska börja smått (nåja), men samtidigt måste ha utrymme att växa i framtiden. Någonstans där i den här första planen och skisserna ska vi kunna skala upp produkten i sig. Jag vet’e f-n hur än. Men jag kanske landar i det så småningom. Hoppas jag.

Jag lämnar kontoret senare än vanligt och det är f-n nästan mörkt när jag åker hem. Att vädret är gråare än gråast hjälper naturligtvis till. Men ändå. Det mörknar tidigare och tidigare och det märks.

Torsdagen har spenderats i ett rum nere i Växjö. Expertgruppsmöte. Där min grupp tillsammans med de andra delat med sig av det senaste halvårets arbete i respektive grupp. Sen åt vi middag på kvällen och efter den åkte jag hem till byn.

Dagar då bitar inte faller på plats och hjärnan inte riktigt fungerar, men man ändå får lite smått och gott gjort fast på ett sätt som gör att det känns som man inte har gjort något speciellt alls.

En sån dag har jag haft idag.

Ständigt denna efter-lunchen-trötthet. Varje gång. Det slår i princip aldrig fel och det är oavsett vad jag än äter – även om vissa saker gör det värre än andra. Kanske är det en självuppfyllande profetia eftersom jag förväntar mig den där tröttheten varje gång jag ätit lunch.

Idag är det fredag. Det gillar jag.