Jag hade glömt att ställa klockan i morse. Otippat nog vaknade jag ungefär som vanligt i alla fall (fem minuter senare än vanligt). Den inbyggda klockan verkar fungera litegrann ändå. Eller så var det den där förbannade snöplogen igen.
Dagen rullade på ganska mycket som vanligt. Jag och min chef hade utvecklingsamtal och jag fick positiv respons på både mig och mitt arbete. Det känns bra, för det hade ju varit hemskt tråkigt om jag hade fått höra motsatsen.
Sen blev det kväll och jag åkte hem.
Jag åt lunch. Stekt ris med kyckling från det där stället där borta på Platensgatan. Sen fick jag en riktigt fet matkoma som känns väldigt svår att ta sig ur. Det är fredag. Snart utbrister jag ”Hej helg!”.
Om man ligger vaken och grubblar halva natten blir det knasigt. Så i morse, när jag var på väg till jobbet, tänkte jag ”F-n så skönt, nu börjar ljuset äntligen komma tillbaka på morgnarna”. Sen kom jag på att jag tog lite sovmorgon och åkte en halvtimma senare än vanligt.
Men snart så. Snart.
För övrigt så kollade jag statistiken här idag. Under 2018 hade jag 325.577 besök här i den lilla bloggen. Förstår inte riktigt vad det är för besökare (om det ens är riktiga?), men det är ju f-n inte illa för någonting som mest är inget speciellt.
Ibland hamnar man på konstiga små ställen. Som till exempel den gamla Livgrenadjärmässen i Linköping. En plats som kanske kändes lite … ”trött”. Fast först var det en vanlig jobbdag som rullade på väldigt fort. På kvällen var det alltså lite julfest och julbord med jobbet. Det var alltså ännu en frosserikväll (det har ju blivit några stycken den senaste tiden). Och även om det efter förra helgens lyxbord kändes lite svagt och fjuttigt, så var det ungefär som att magen exploderade av all mat.
Jag har försökt skapa en logotype idag. En omgörning och utveckling av den skisslogga jag gjorde tidigare i år och som vi haft som arbetsnamn på vårt koncept. Namnet är (förmodligen) äntligen spikat (ett annat) och då behöver formen justeras … och byggas ut till ett helt logokoncept som fungerar på flera nivåer.
Sen kom jag hem och satte mig med datorn i knät.
Det blir små stunder av kluddrande när jag sitter i flera timmar långt Skypemöte. Det är egentligen ett heldagsmöte med expertgruppen som jag då och då måste lämna för att göra andra saker.
”Upphuggen dag” ska alltså in på sista raden.
På morgonen åkte jag förbi bilverkstaden och lämnade in min bil. Någon slags nybilsservice … typ. Som lånebil fick jag en gammal skrutt som kändes trög och ”slängig”. Manuell växling också. Förstår ärligt talat inte alls konceptet sen jag vant mig bort från växelspak och koppling. Så ganska ovant och annorlunda att köra den där bilen alltså – vilket fick min gamla road rage att vakna till liv. Speciellt på 2-1-vägen där det var 110 och personen längst fram i karavanen valde att köra någonstans mellan 70 och 80.
På jobbet rullade det på ungefär som det brukar med allt som sysselsätter mig.
Sen åt jag ärtsoppa med fläsk till lunch och det var pannkakor med sylt och grädde och varje gång jag äter någonting så drabbas jag av koma. Det slår aldrig fel. Sen fortsatte eftermiddagen och plötsligt var dagen slut och jag åkte tillbaka till verkstaden, hämtade min bil och åkte hem.
Igår och idag har jag suttit bredvid min jobbarkompis Oscar i flera timmar. Jag har pekat på saker i en tjänst som vi byggt och så har han fått knacka i koden för att fixa små knasigheter som behövde rättas till. Den här bilden knäppte jag på honom häromdagen. Jag tyckte att den blev ganska bra.
Idag ringde klockan tidigt och jag var uppe med tuppen eftersom det var möte redan klockan åtta på morgonen. Så en halvtimma innan öppnade jag dörren, klev in, fixade kaffe och allt det där som görs när man kommer till kontoret. Annars har dagen rullat på med lite morrande bakom tangentbordet. Jag har försökt reklamera en grej vi köpt till kontoret, men leverantören vägrar erkänna att de har gjort ett dåligt jobb. Att försöka få dem att ge med sig eller ens att ge en liten bit är som att stånga sig blodig. En skitleverantör helt enkelt, som vi aldrig kommer att anlita igen.
Idag har jag förresten sett solen. Det kändes härligt.
Ännu en arbetsdag till ända. På jobbet fylls schemat och det är mycket att göra. Plötsligt tar ett projekt en liten sväng och blir annorlunda. Eller inte så mycket, men det knoppar av sig och blir till ett till. I lite mindre skala. Fast det kommer förmodligen att växa sig större. De har en tendens att göra det.
Snabbrörlig tror jag är ordet för dagen.