Musik

När idiotin fullkomligt tar över
(nu lyssnar vi på en låt istället)

När jag hörde nyheten om kamelerna som fått Botox och blivit skönhetsopererade trodde jag att det var ett skämt. Sen hörde jag att vinnaren i kamelskönhetstävlingen kammar hem 40 miljoner. Annars är det ständigt (vad som helst med) Trump och märkligheten i att SVT erbjuder stödsamtal (!) till gymonanistens kollegor (det var ju inte så att han hade stått och runkat på jobbet). Det är ”ny-viktorianska tider vi lever i” (som Agnes Wold kallade det på Twitter).

Eller idiotins era.

Istället kan man ju njuta av att det är fredag och lyssna på en gladlåt. Idag är det engelske George Ezra som står för gitarrplingandet och dagens trudelutt är hans ”Paradise” som kom häromdagen.
 

Bild från videon. Andra om , , , , , ,

Get out of my life
you’ve been stalking me for days

Det är söndagskväll, jag är lat och slappar i soffan (det är väl nästan lag på att det är så man ska spendera sina söndagskvällar) med musik i lurarna och idag är det ungdomarna i det australiska bandet San Cisco som trallar glatt här i bloggen med sin smittande lilla ”Awkward” från 2013.
 

Bild från videon. Andra om , , , , , ,

E se joga pra gente
Vai com o bum bum tam tam

Den har dykt upp både här och där den senaste tiden. Nyss ”Tune of the Week” på Radio1 och nyligen dök den även upp på P3. Första gången jag hörde den fattade jag ingenting. Den är lite sådär irriterande men ändå skön på samma gång och plötsligt har den klamrat sig fast. Några dagar till och jag kommer förmodligen att hata den. Men idag funkar den och då är det alltså brasilianske MC Fioti som låter med ”Bum Bum Tam Tam” (originalversionen, inte remixen).
 

Bild från originalvideon.

En helt vanlig tisdag i Januari

Vissa dagar liksom bara försvinner på något sätt. Det yrde snö i morse när jag åkte till jobbet och hux flux hade arbetsdagen tagit slut och jag stannade och tankade på vägen hem. Spolarvätska också. Äntligen har den där förbannade hostan och snoret börjat försvinna *peppar peppar* och det känns ju i alla fall väldigt mycket som ett steg i rätt riktning.

Idag lyssnar jag på de engelska gamla (nåja) favoriterna Aquilo som hälsar på här i bloggen igen och den fina tisdagslåten heter alltså ”Who are you” från deras EP ”ii (Side A)” som kom i november.
 

Andra om , , ,

Hip Hop-musikens historia
Mash-up bonanza med DJ:s from Mars

I höstas var det den moderna dansmusiken och idag är det hip hop som gäller. Återigen är det sjukt många låtar på väldigt kort tid och en ganska kul sammanfattning av hur det har låtit (och sett ut) genom åren. Det är 80 låtar på fem minuter och det är DJs from Mars som gör ”The History of Hip Hop – Megamashup”.
 

Will you fix me up?
Will you show me hope?

Jag har inte lyft ett finger på hela dagen. Det har varit extrem lättja från sekunden jag vaknade (eller i alla fall inte sov längre) tills kvällen kom. Jag flyttade mig från sängen till duschen och sen till soffan och där har jag spenderat årets första dag som en riktig slashas och slöfock. En släng av frosseri har jag ägnat mig åt också. Bara för att.

Nyårsdagens låt är det australiske Tim Bettinson och hans Vancouver Sleep Clinic som står för och idag är det ”Someone to Stay” som låter i mina lurar.

 

Bild från videon. Andra om , , , , , , , , ,

We were the lights, the deserts, the faraway worlds. We were you before you even existed

Eftersom jag av någon outgrundlig anledning inte lyckats upptäcka franske Anthony Gonzalez fantastiska M83 förrän i höstas så går nu flera av låtarna varma i mina hörlurar. Idag är det till exempel den fina ”Intro” från albumet ”Hurry Up, We’re Dreaming” som låter på ganska hög volym. Sjunger gör även Zola Jesus.
 

Andra om , , , , , ,

Not one more touch … drink … minute … night
This is the moment I surrender

Jag skippar julmusiken idag och spenderar uppesittarkvällen sittdansandes hemma i soffan istället. Dan före dopparedagens pulserande lilla popdänga är det amerikanska Nicholas Petricca och hans Walk the Moon som står för och låten som låter heter ”Surrender”.
 

Andra om , , , , ,

Det ekar tomt i huvudet, tråkig musik och en liten efter-jobbet-öl på det

Morgonen började som vanligt och sen började arbetet. Men hjärnan kickade inte igång ordentligt. Så jag stod där och försökte få formmässiga pusselbitar att falla på plats och få en design att bli bra, logisk, intuitiv och snygg. Men allt jag kände var ”bläh” och det kändes som en rörig hög av ingenting. Inspirationen var otroligt frånvarande. Men så kan det vara ibland, det är bara att bita i äpplet och ta nya tag.

En helt annan grej. Jag försökte lyssna på U2:s nya album ”Songs of Experience”. Jag tycker att den första låten, ”Love is all we have left” var bra. Sen typ kräktes jag lite av tråkighet när de andra låtarna rullade på. Det känns som att jag har hört det förut. Jag orkade knappt lyssna klart på hela albumet ordentligt. Fast sista låten var också ganska okej. Det verkar som att jag har fått någon slags överdos av U2. Jag gillade dem förr men tycker mest att de känns lite lätt irriterande att lyssna på nu.

Efter jobbet trillade det in lite folk på kontoret för en After Work (en av mina arbetskamrater hade samlat ihop ett gäng f.d. kollegor och samarbetspersoner som brukar träffas lite då och då). Så jag stannade kvar en stund, drack en öl (alkholfri) och småpratade lite innan jag åkte hem för kvällen.

Musikdagen avslutades istället med antik musik och ”Tre pezzi: No. 1” av Girolamo Frescobaldi med Orchestra della Svizzera Italiana.

Andra om , , , , ,

Repetativa toner staplade på varandra tillsammans med en monoton rytm

Det är dagens låt som låter och repetativa toner som på ett lugnt sätt gungar en in i rytmiska rörelser. En kort sekund kom jag att tänka på Laurie Andersons ”O Superman”. Men liknelsen är ändå något vag. Måndagslåten är det den engelske George Fitzgerald som står för och idag heter den ”Burn”.
 

Bild från klippet. Andra om , , ,