Musik

Soldier of love

Mycket musik på jobbet idag. Jag har precis lyssnat igenom Sade’s nya album Soldier of Love som blivit så hyllat i tidningarna den senaste tiden (veckan?). Men jag håller inte med alla hurrarop. Allt är mysigt, smooth och det är elegant förpackat … men, det är lite för förutsägbart och soft … fast det funkar nog utmärkt som hiss-/bakgrundsmusik vid en middag … typ.

Fast titelspåret är ganska skönt.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

Melodifestival

Jag sitter i soffan med datorn i knät och Melodifestivalen står på i bakgrunden. Jag ger mig på att skriva ner vad jag tycker.

Vad gör Dolph där? Alltså, på riktigt. Vad gör han där?

Jaha. De ska sjunga också.

Ola: Låter som alla andra melodifestivalupptempolåtar framförda av unga grabbar de senaste åren. Menlös och förutsägbar.
Jenny Silver: Okej, jag fattar vad det är de försöker göra och det kunde varit ett okej elektroförsök. Nu blev det bara mesigt.
Linda Pritchard: En svängig låt som inte svänger. Fail!
Pain of Salvation: En sån där ”rockballad” man tror ska braka loss. Det gör den inte. Istället är det väldigt stilla. Så att man nästan somnar.
Anders Ekborg: WTF!?
Jessika Andersson: En ballad som aldrig lyfter. Ännu en menlös låt.
Frispråkar’n: Svensk ”rap” … suck … tönt. Det här är bara fel.
Salem Al Fakir: Jag gillar Salem ibland och det här var kvällens klart mest intressanta låt och den enda som får godkänt av mig.

Det var ungefär som vanligt: En bunt med dåliga låtar som man lika gärna kunde varit utan. Det känns lite som att det är en tävling i andra klassens låtar. Som om det är låtarna som andra artister ratat, för att de inte var tillräckligt bra.

Edit: Salem vidare till final i Globen … vilket inte var mer än rätt eftersom han hade den enda låten som var något att ha.
Pausunderhållningen med Dolph sjungandes Elvis … är de ironiska eller är det på riktigt?
Ola blir den andre som får åka till Globen. Det var ju … förutsägbart.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Har iPod blivit old school?

Jag tar på mig lurarna och lyssnar igenom gamla Dance Department-podcasts som jag inte har hunnit med. Idag är det old school-lyssnande som gäller. Man kan nästan tro det i alla fall. Att plocka fram den gamla iPoden är väl nästan som att plocka fram en gammal Walkman med kassettband (nja inte riktigt, men du förstår kanske vad jag menar). Teknik blir omodernt så fort. Men det skiter jag i. Gammelpodden rymmer hela mitt musikbibliotek, bara en sån sak är ju faktiskt coolt – oavsett om den är lite omodern eller inte.

Igår köpte jag till och med fyra låtar på iTunes Store.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens tra-la-la

Jag frågade mina facebookvänner om musiktips idag och de jag fick kändes kanske inte som det jag var ute efter. Vad nu det är. Istället browsar jag runt på nätet efter någon ny, fräsch, kul musik som jag förhoppningsvis kommer att gilla. Det slutar naturligtvis med att jag istället hittar gamla godingar. Som till exempel Goldfrapps ”Ooh la la” från 2005. Det får bli dagens låt. I brist på nyheter.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Dagens nonsenslåt

När jag var en liten knatte och för första gången hörde Annie Lennox sjunga hängde hon ihop med Dave Stewart i Eurythmics. Kanske var det ”Love is a stranger” jag hörde. Eller deras riktigt stora genombrott ”Sweet dreams”.

Det var för ungefär tusen år sedan … eller något sånt.

Hur som helst, jag har alltid gillat hennes (rökiga?) röst och några av de gamla låtarna sitter som fina gamla nostalgiklistermärken därinne i huvudet. Dagens tillbakablick är därför en enda röra av några av hennes gamla solohits, ihopmixade av Dj Earworm.
 

United State of Pop 2009
(Blame It on the Pop).

Året närmar sig sitt slut och det ska summeras med årsbästalistor och sånt där. Men varför inte göra som Dj Earworm och blanda ihop allt i en enda salig röra. En stor mash-up med årets största låtar (á la Billboard) som tillsammans blir som en ny låt: United State of Pop 2009 (Blame It on the Pop).
 

Donkeyboy

De senaste veckorna har Donkeyboy snurrat i min skalle.
Låten heter ”Ambitions” och jag blir inte av med den.
 

Jag fnissar åt gammal musik

Jag hade ett hummande av en fras i huvudet som jag helt enkelt var tvungen att bli av med och där är ju YouTube en riktig guldgruva – allt finns där … och vips, så minns jag. Hennes röst är lite speciell och minnet av låten är något helt annat än vad jag hör. Men lite roligt är det allt. Nostalgi. Gruppen hette Propaganda, låten ”Duel” och året var tydligen 1985 och nu sitter jag och fnissar lite åt alltihopa.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

På jobbet spelas det musik

Jag sitter på jobbet och lyssnar på min spellista som jag gjorde igår … och låter mina kollegor få ta del av den också. Det känns ganska trevligt med en hel hög av lugna låtar såhär efter lunchen (köttbullar med sås, potatismos och lingon). Det är lugnt, skönt och stillsamt. Hoppas mina kollegor tycker detsamma.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Spotify playlist: ”Kom, vi går och äter en kaka”


Bilden är en färglagd skärmdump. Programmet laddar du ner från Spotify.com

Långsamma tårar, mjuka leenden, stilla ömkan, ilska, vemod, kärlek, hat, glädje, sorg, åh vad jag tycker synd om mig själv, fy f-n vad jag är bra och allt annat som man kan lägga in i ballader och lugna låtar blandar jag till ett härligt confettiregn. För ibland är det just lugna låtar man vill lyssna på. Så varsågod, jag ger dig ännu en låtlista, en lugn och fin, till Spotify: Kom, vi går och äter en kaka.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,