Musik
Some shit I just don’t need in life,
but I need you
Ibland ser man ett avsnitt av en serie, hör en låt där och då och den är sådär skön att man frågar Siri och får till svar att det är ”Yoko Ono” från förra året och det är Maxwell Joseph och Connor Pledger i den Los Angeles-baserade tvåmanna-orkestern Moby Rich som spelar och sjunger.
Even if you cannot hear my voice, I’ll be right beside you dear.
Förra veckan släppte Snow Patrol sitt nya album ”Reworked”. En tillbakablick och greatest hits, fast alla låtar i nya versioner. Omgjorda, nedtonade och annorlunda. Gamla blir lite som nya. Idag är det alltså ”Run” som i sin nya smäktande form låter i mina hörlurar.
We’re going in now
deeper down the rabbit hole
Samtidigt som frukosten trillar ner i magen så dunkar lördagslåten och får fart på den tidiga morgonen. Låten heter ”Rabbit Hole” och det är den engelska dj- och producentduon CamelPhat som gör den tillsammans Jem Cooke.
God morgon.
Out of all the times I’ve opened up, you’re the only one who saw the real me
Jaymes Young, den amerikanske sångaren och musikern, har varit på besök här tidigare. För länge sedan. Och idag igen. Jag har hörlurar på mig och låten den här gången heter ”Paradox”.
I’m the original loser
Some days, I wish I’s anyone else
Det är något lätt irriterande över Yungblud och hans energi i videon. Men jag diggar låten och idag är det den som dundrar på hög volym ur högtalarna. Han gör den tillsammans med Dan Reynolds (från Imagine Dragons) och idag heter dagens trudelutt alltså ”Original me”.
Don’t you leave me lonely tonight, ’cause I won’t forgive you
Idag är det engelsk-amerikanske Mark Ronson som hälsar på här i bloggen och det är låten ”Don’t Leave Me Lonely” som låter i mina hörlurar och det är den amerikanska sångerskan Yebba som sjunger.
Amazing Grace (filmen) och Arethas tour de force
Plötsligt har man åkt i en tidsmaskin till januari 1972 och det är en riktigt fluga-på-väggen-känsla där man får vara med i ett litet hörn när Aretha Franklin under ett par dagar spelar in sitt gospelalbum i The New Bethel Baptist Church i Los Angeles.
Först kände jag mig nästan tveksam och misstänkte till och med att jag skulle stänga av efter fem minuter, men sen drogs jag in. Det är egentligen inte så mycket en film eller dokumentär utan snarare en kort glimt av ett par dagar för länge sedan, ett tidsdokument och en konsert. För ja jäklar vad man dras in och det går nästan att känna hettan och euforin där inne i kyrkan när orkanen som är Aretha Franklins röst blåser bort färgen på väggarna. Filmens 89 minutrar försvinner fort och känns bara som en kort liten stund.
If I wasn’t so afraid,
I’d shine a light up to space
Idag är det Brian Fennell som med sitt soloprojekt SYML hälsar på här i bloggen med sin fina lilla låt om förlust. Sorglig men ändå lite upplyftande på något sätt. Det är alltså ”Meant to stay hid” som låter i mina hörlurar idag.
Vi svajar oss fram och tillbaka och dansar till skönt gung
Det var ”Night Time Takeover” med nattmusik på dagtid och det var Radio 1’s Chillest Show och musiken strömmade in i öronen när jag jobbade och ibland när man lyssnar på radio sådär med lurarna på och i sin egen lilla värld dyker det upp små låtar som man faller pladask för och sen kanske man lyssnar på dem om och om igen.
Idag är det alltså brittiska Ocula som låter här i bloggen och jag får känslan av oljefatsmusik och sand mellan tårna och idag skiner solen och den väldigt sköna låten heter ”Alpine” och den kommer från EP:n Solstice som kom i våras.
Let ’em laugh while they can, let ’em spin, let ’em scatter in the wind
Egentligen är det en sån där smäktande och smörig låt som jag brukar tycka är sliskiga. Men ibland är det just såna cheezy ”guilty pleasures” som trillar in och fastnar hos en och sen sitter man där, gungar i takt och skriksjunger med i refrängen. Idag är det alltså amerikanska Brandi Carlile som smetar ner mina lurar med sin fina ”The Joke”.
Bild ovan från videon