En soft fredag på jobbet och ett halvtomt kontor på grund av sportlov. Jag lämnade lite tidigare för att åka förbi verkstaden och se om de kunde få i ordning på min lille bil. Men de hade redan hunnit stänga när jag kom dit. Bilen stod däremot där innanför porten och såg … eländig ut. Men det ser ut som att de håller på med den i alla fall och det är ju alltid något. Hoppas jag.

Jag tänkte på min lilla krasch i morse. Hur jag ändå höll mig ganska lugn och sansad i själva händelsen. Hur jag bromsade så hårt jag bara kunde och försökte styra för att minimera smällen. Hur jag tänkte ”nu jäklar kommer det att smälla” när det var på väg att hända. Hur jag pratade med den andre föraren om att man måste använda blinkers och kolla i backspegeln när man ska svänga. Hur långsamt och försiktigt jag körde hem…

…och efteråt, när jag väl kommit hem, kände jag mig alldeles skakis.

Bilden ovan är från en regnig dag i april, 2016

Någon gång ska tydligen vara den första och idag var det min. Att vara med om en krock. Förhoppnings var det både den första och sista gången, för det var inte en angenäm upplevelse. Bra start på veckan. Inte.

Så jag åker där på landsvägen, som jag alltid gör på morgnarna. Farthållaren är inställd och aktiverad så jag håller ungefär 80 km/h. En lugn måndagsmorgon. Strax innan Skänninge hamnar jag bakom en sopbil som ligger i typ 60km/h. Så jag bromsar in, ligger bakom och väntar in raksträckan som jag vet kommer. När jag ser att det är fritt fram börjar jag köra om.

Men när jag ligger där sida vid sida och jämsides med sopbilen får föraren tydligen för sig att svänga vänster. Ingen signal och blinkers och uppenbarligen ingen titt i backspegeln. Så jag får panikbromsa och följa med i svängen, men hastigheten gör ändå att jag ”smäller in” i sidan på sopbilen med min högra front och sida.

Det var ju tur att det inte blev värre och framförallt att det inte blev någon personskada. Men f-n! Min fina bil är helt paj med bucklor, repor, plast som lossnat och hjul som blivit sneda. På hans fula sopbil syntes typ ingenting.

Efter det fick jag ägna resten av dagen åt att lugna ner mina skärrade nerver, ringa försäkringssamtal, fylla i skadeanmälningar, fixa bilen till en försäkringsverkstad i grannstaden, fixa lånebil…

Det var dags för service på den lille bilen. Så på väg till jobbet svängde jag förbi verksta’n och fick en pytteliten lånebil att åka i till jobbet. Med växelspak. Som jag har vant mig av med efter många år med automat. När jag ska iväg vid en korsning eller rödljus är det som att motorn vill dö litegrann eftersom jag glömt att växla ner ordentligt när jag stannade. På landsvägen glömmer jag istället att växla upp till femman. Det kommer liksom inte riktigt naturligt längre.

Sen åkte jag tillbaka till verkstaden och bytte tillbaka till min egen bil.

Snö i helgen och då var det ju väldigt bra att jag hade bokat tid hos verkstan för däckbyte. Så jag startade dagen där. I en stol och med en mugg kaffe i väntan på att sommardäcken byttes till vintervarianten.

Det är den tiden på året när det kan vara traktorer på vägarna. Som i morse. Bakom en traktor är det som en karavan av bilar. Fri sikt, rak väg typ en kilometer fram och inga möten, jag ligger sist av kanske tio bilar. Men ingen kör om.

Är det läskigt att köra om en traktor när det är fritt fram att göra det? Det tycker inte jag, så jag blinkade, gasade på och körde om allihop. Kort därefter och jag tittar i backspegeln. Det är fortfarande fritt fram för allihop att köra om, men de ligger där och puttrar efter traktorn. I ungefär 30 km/h … där det var 80-sträcka.

Jag fattar inte.

När jag körde förbi bensinmacken i morse och skylten för Blyfri 95 visade 15:08:–/litern tänkte jag ”Aha, så billigt, det var ju bra, jag behöver tanka sen när jag åker hem”. Så på vägen hem så stannade jag för att göra just det. Tanka. Då hade priset plötsligt gått upp till 15:43:-/litern. En ganska rejäl höjning ändå på bara några timmar.

Det märks att det är sommar och semestertid nu när man åker till jobbet. Trafiken är så lugn och det är väldigt få bilar ute på morgonen jämfört med hur det brukar vara. Det är asskönt.

Längst där borta i bilden ligger det en lastbil som hade hamnat i diket och bärgningen av den blockerade morgontrafiken. Med tanke på plusgrader och fin rak väg gissar jag att lastbilschauffören suttit och t.ex. glott på sin ipad istället för att fokusera på att köra*.

Så efter att ha stått helt stilla på motorvägen och sniglat mig fram i några kilometer och sen stått stilla igen, kunde jag till slut åka vidare och komma fram till jobbet ungefär en halvtimma senare än jag brukar.

Förutom morgontrafiken flöt dagen på ungefär som vanligt.

 
* Ja, jag är väldigt medveten om att det faktiskt kan har varit en olycka, men just den där iPad-grejen har jag sett flera gånger. Förare av stora tunga lastbilar och långtradare som sitter med sin padda på ratten och verkar kolla mer på den än på vägen.