Det var en natt av ojämn och orolig sömn. Igen. Det är ju inte speciellt konstigt att ha såna ibland, men det känns som att det varit fler såna nätter än vanligt de senaste månaderna. Men morgonen kom och till kontoret åktes det. Sen jobbade jag hela dagen med saker tills jag åkte hem igen.

Söndagslugn sovmorgon. Frukost, skön och långsam start på dagen. Sen gick jag ut och mötte upp med Stenis för en fika på det gamla skruttiga konditoriet. Efter kaffe och kaka blev det en solig men blåsig stros längs sjön och genom slottet.

Vi gick förbi silosarna också, där rivningen av den gamla kolossen fortsätter. Varje gång man passerar har en ny del försvunnit. Maskinerna tuggar ner dem i småbitar och det är coolt.

Nu fortsätter söndagen i lathetens tecken.

 

Rivning av silosarna i Vadstena fortsätter

För att slippa eländet man matas med i media, som gör mig så otroligt uppgiven och nedstämd, gav jag mig ut i naturen. Där trädens sus, fågelkvitter och strålande solsken ger ro. Halvvägs på min promenad satte jag mig i lä, blundade mot solen, lyssnade på skogens ljud och drack kaffe som följt med. Det var härligt.

Senare på eftermiddagen var jag även borta hos min lilla mor en stund … med far som också var där. Jag var ändå ute och gick en liten sväng och tyckte att det var lika bra att säga hej.

 

Jag såg en gulsparv som skuttade på marken.

Äntligen fredag (igen) och plötsligt är det redan sista februari. Ständigt denna märkliga känsla av hur tiden bara eskalerar och går snabbare och snabbare. Det är köksbordet som gäller, saker som görs och jag hade ju gärna sett lite trevligt solsken utanför fönstret. Det grå får mig att längta bort.

Nu ska jag äta lunch.

Bild från förra sommarens tripp till Lissabon. Det planlösa strosandet i en annan stad är trevligt och där satt en man och pillade med sin telefon.

Torsdagsjobbet gick undan och jag satt mest instängd i mina lurar för fokusläge för att få ordning på några grejer som stört mig. Sen en svullunch på Hamburgarhörnet. Mina kollegor har uppenbarligen dåligt inflytande på mig, för jag kan ju inte säga nej när de säger att vi ska gå dit. En god burgare är ju gott. Sen tillbaka till skrivbordet och fortsättning på förmiddagen.

Under dagen har plötsligt små gula ankor dykt upp på kontoret. Först en i köket. Sen fler och fler tills de stod lite här och där och typ överallt. Alla nyfikna på vem som låg bakom och diskussionerna allt mer vilda. ”Vem f-n är det som ställer ut alla ankor!?” När dagen led mot sitt slut råkade kollegan Martin avslöja sig. Det var ett roligt litet bus. Eller vad man ska kalla det.

Sen åkte jag hem, parkerade bilen och gick upp och lämnade mina grejer. Efter det cyklade jag bort till den andra affären och handlade lite nödvändiga grejer. Det var väldigt dimmigt ute.

 

Kvack, kvack. Små gula ankor dök upp överallt.

En bitvis lätt irriterad dag. Saker som inte riktigt är som jag vill och det irriterar så smått. Pågående projekt som får rättas till. Till lunch stekta nudlar från stället borta vid mitt gamla jobb. Inte så goda som jag mindes, men helt okej. Sen en eftermiddag och den rann iväg väldigt snabbt.

Just det. Igår såg jag en Älg när jag åkte hem. Den stod på en åker bredvid vägen och stirrade på oss som körde förbi. Stora djur det där och det hör inte till vanligheterna att jag ser dem.

”F-n vilken cool”, tänkte jag när jag gick en lång omväg till affären och såg den otroligt stjärnklara himlen. Stjärnorna gnistrade ovanligt klart däruppe. Så jag handlade mina saker – juice, mjölk och yoghurt – och gick hem igen.

Jag plockade fram min lilla kamera, gick ut och knäppte en bild rakt upp på himlen. Sen gick jag in, kollade och tänkte, ”jag borde rikta den stora kameran åt samma håll”. Så jag plockade fram, skruvade fast den på stativet och förberedde reglagen, klev ut och…

Var kom de där molnen ifrån?

Idag fortsatte på samma sätt som igår. Fast förmiddagen försvann i möten och det blev thaibuffé till lunch (med koma som följd). Sen gjordes saker och plötsligt var det en grej som var väldigt bråttom och jag fixade det, skickade till den som bad om det … och fick noll respons. Så jag antar att det inte var speciellt bråttom i slutändan, vilket fick mig att sucka inombords.

Sen åkte jag hem.

Idag var det full fart. Mer än vanligt. Det känns som att jag har gjort tusen saker. Teamet på andra sidan jorden bombarderade mig med frågor som jag fick svara på. Sen samma sak med teamen här hemma och jag betade av det ena efter det andra tills det var dags att åka hem.

Den suddiga bilden här ovanför är från förra veckan, när solen sken.

Det är både en grå och blå dag ute, men ändå med ett par solglimtar som letar sig fram genom molntäcket. Dagen började med en promenad. Lite runt här och där, ut på pir, längs sjö, på lerigt grus och sen hem igen till en kopp kaffe vid köksbordet (som är i detta nu). Jag har inga som helst planer för dagen och det är jätteskönt.