Lördagskvällen ägnades bland annat åt årets deklaration för förra årets inkomster. Spännande värre alltså. Men det är ändå trevligt att jag i alla fall slipper kvarskatt, för det är ju en grej som känns ganska tråkig.

Rubriken ovan är ett citat från den gamle Benjamin Franklin som skrev det i ett brev till Jean-Baptiste Le Roy.

Det var frukostfika nere på kaféet. Solskensstros längs sjön efter det. Jag köpte mig en ny jacka. En exakt likadan vädertålig vindjacka som jag redan har – eftersom den gamla är trött och utsliten. Sen cyklade jag bort till föräldrahemmet där bror bjöd på lunch (och eftersom han fyller år i morgon åt vi en liten tårtbit och så fick han en liten present också). Sen gick vi bort till mamma och hälsade på henne en stund.

Ännu en sån där vanlig dag. Det skissades på saker som kommer att finnas i framtiden. Sen blev det stekt ris till lunch och eftermiddagen fortsatte med puts av förmiddagens jobb. Mer av det blir det sen när det har fått ”ligga till sig” lite.

Det pratades också om sommaren på jobbet, så jag har nu lagt in min semesterperiod i jobbets system. För mig är det konstigt tidigt och det känns otroligt avlägset att tänka på semestern redan nu. Jag vet ju knappt ens vad jag ska göra i helgen (jo, det vet jag). Tanken på semester gjorde däremot att jag började längta som tusan. Långledigt är ju superbehagligt.

Vid halv fem packade jag ihop och åkte hem. Det handlades, sen åts det lite kvällsmat och här ovanför är en bild från häromhelgen. Jag tänkte också att jag skulle städa, rensa och återställa min gamla dator, men det får vänta till en annan dag.

Det blev en hemmadag idag. Det var jobb, bollplankande och diskussioner om funktioner vi skissar på. Lunch blev det från mataffärens salladsbar och sen fortsatte eftermiddagen ungefär som förmiddagen.

Det var ett paket som dök upp vid dörren. Egentligen hade de nog kunna trycka ner det i brevlådan. Men men. En ny fin anteckningsbok eftersom den gamla börjar lida mot sitt slut. Samma modell som tidigare: En handbunden, liten A6:a, med behagligt läderomslag och 400 tunna sidor anpassade för reservoarpenna. En till mig och en till min kollega som också ville ha en.

När arbetsdagen tog slut cyklade jag bort till återvinningen med skräp. Sen hämtade jag ett paket till som dök upp i en utlämningsbox. Då blev det mer skräp, så jag cyklade bort till återvinningen en gång till. Efter det vände jag hem igen.

Plötsligt var det måndag igen och helgen som var gick (som vanligt) alldeles för fort. Poff! Så var den förbi. Men det är ganska najs att veta att efter denna vecka kommer tre ”kortveckor” på raken. Annars var det en vanlig dag. Jobbet jobbades. Lunchen åts (Flygande Jakob) och matkoman efteråt slog till som en smocka. Eftermiddagen följde på ungefär samma sätt.

Sen kommer man hem och man blir lite trött när man läser nyheterna om handels­kriget som den orange mannen på andra sidan Atlanten har satt igång. Mitt fond­sparande har till exempel sjunkit som en sten den senaste veckan. Men det är väl bara att sitta still i båten och fortsätta sucka över galenskapen som pågår.

Efter sovmorgonen, frukost och sånt blev det en kaffe på GK med Stenkbert. Sen hem igen. Termometern visar på 6° C ute, men det känns kallare. Det är en sån där kyla som kryper innanför skinnet. Ganska oskönt faktiskt, trots jackan.

Eftermiddagen ägnades åt ingenting speciellt. Det filijokades hemma med allt vad det innebär. Dammsugning till exempel. När jag var klar med det cyklade jag bort till den andra affären och pantade en kasse tomflaskor som har stått i min hall och väntat på att försvinna lite för länge.

När solen tittade fram blev det riktigt skönt.

Sen cyklade jag tillbaka och på vägen passade jag på att hälsa på min mor en stund. Hon var pigg och glad. Nåja, allt är ju relativt. Där satt jag en timma och pratade om ingenting speciellt. När jag kom hem blev det en grovstädning ute på terrassen också.

Nu ska jag fixa lunch och resten av söndagen kommer att vara lat.

Finväder, men isande kallt. Va f-n liksom. Fika blev det såklart (morotskaka) och sen åkte jag till grannbyn och köpte mig lite smågrejer och en låda i trä som jag ska ha saker i. Sen svängde jag förbi den väldigt långa stranden där i grannstaden och det var direkt oskönt att gå där, så jag åkte hem istället.

Hemma tänkte jag ”ah, jag borde köpt en låda till”. Men det får jag fixa en annan gång. Sen lagade jag lunch som jag åt och nu är det latlördag … tror jag.

Köksbordet spenderades vid fönstret med solsken utanför och det gjorde morgonen lite … ljusare. Trevligt med fredag är det i alla fall och jag har tweakat skisser, justerat sidor och diskuterat saker med mina kollegor. På lunchen blev det en sån där fryst färdig-paj, jag passade istället på att gå ut på en solskens­promenad. Strålande fint väder, men små­kyligt när man inte var i solen. Sen fortsatte jag ungefär på samma sätt på efter­middagen fram till fyra-snåret (typ alldeles nyss), då jag stängde ner jobbdatorn och startade helgen.

Så var det fel dag igen. Som om det vore onsdag. Men en vanlig torsdag kom och gick och jag gjorde saker ganska mycket ungefär som jag brukar. Vid fem åkte jag hem och efter att ha käkat ett par knäckemackor cyklade jag bort till min mor en liten stund för att kolla till henne och säga hej. Det går långsamt framåt och det är ju alltid något. Efter att ha lämnat mor cyklade jag bort till affären och handlade lite saker som jag behöver. Som till exempel kaffe. Eftersom jag kommer att jobba hemma i morgon kommer jag behöva det.

Jag passade också på att svänga förbi silorivningen och det var nog sista gången. Det är nästan ingenting kvar nu förutom själva uppröjningsarbetet.

 

Sista gången och slutet på silon.